Det är väl också typiskt. När det för första och antagligen enda gången i livet blir jordbävning (eller ja, nåt) i Skåne, så lyckas jag sova mig igenom den. Fattar inte riktigt hur, men ja. Det hade ju annars varit den ultimata berätta-för-barnbarnen-historien, men nejdå. Mina stackars efterlevande kommer ivrigt komma springande efter en historialektion och säga "mormor, mormor, berätta om Den Stora Jordbävningen 2008!", och jag kommer vara tvungen att ledset skaka på huvudet och svara "jag är ledsen kära barn, men mormor var tyvärr lite trött den morgonen så hon råkade somna på bussen och inte märka ett skit."
Attans också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar