fredag 30 juli 2010
LIVSTECKEN
Vi hade en ledig vecka mitt i sommaren och spenderade den med att fara och flyga rundor till alla Christians hemländer och hälsa på släkt och vänner. Hemskt fint. Sedan kom vi hem till Skåne igen och hipp som happ fick jag tag i en lägenhet i Kalmar. Så, ja. Nu ska jag snart flytta hemifrån på riktigt (Australien räknas inte), det känns ganska underbart och fruktansvärt på samma gång. Hade liksom inte räknat med att den här sommaren skulle gå så himla snabbt.
onsdag 14 juli 2010
måndag 12 juli 2010
TITTA VAD SOM HÄNDE!
Jag ska tydligen bo (om jag lyckas hitta någonstans att bo, det vill säga) och plugga i Kalmar i tre år från och med i höst, det är ganska jätteknäppt. Men kul! Åh. Sådana här definitiva framtidsplaner har det inte funnits i Maria Palmbergs liv på väldigt länge kan jag säga. Det blir bra det här, kompisar!
onsdag 7 juli 2010
VI MÅSTE BRINNA INNAN VI FÖRGÅS, PRECIS INNAN TRUMMOR OCH STRAX INNAN BLÅS
Typ såhär såg början av juli tjugohundratio ut. Mycket strandliv och fina färger. Ja, när jag inte jobbar det vill säga. Vilket jag gör mest hela tiden, imorgon bitti till exempel. Så ja, nu ska jag sova. Bonne nuit!
fredag 2 juli 2010
JAG GILLAR MIN WEBCAM
Känner mig ungefär lika pepp som en lök på den här kvällen. Men det gör inget.
torsdag 1 juli 2010
DECEMBER!
Hallå kompisar. Såhär en vecka post midsommar passar det väl sig att sammanfatta december på resan lite? Ja? Ja. Då får vi både jul- och sommarkänslor på samma gång, och det kan ju faktiskt behövas både och tycker jag (har sådana sjuka julcravings för tillfället, förstår inte!). Okej, vamos!
Början av december består av vår sista vecka på Nya Zeeland, och vi lämnar galenskaperna i Queenstown för ett lite (mycket) lugnare liv i Dunedin. Där klättrar vi upp för världens brantaste gata och bor på ett nästan helt tomt hostel med möbler man inte får sitta i. Wieeerd. Vi åker vidare till Lake Tekapo och går på en oväntat lång (kanske för att vi gick vilse?) hajk runt sjön, allt känns som Sagan om ringen och det är så fint så man förstår nästan inte. Jag tror Nya Zeeland kan vara världens vackraste land. Alla måste åka dit och titta, alla!
De sista dagarna spenderar vi i Christchurch, träffar smålänningarna som vi trodde vi sagt hejdå för alltid till bara några dagar tidigare igen, köper tomtemössor och tittar på tomteparad. Christchurch är en härlig, avslappnad och väldigt fin stad, och trots att vi har roligt och hänger med fina människor går jag mest av allt runt och längtar tillbaka till Sydney och Christian. Bra timing där ja, att gå och hitta världens finaste och efter bara ett par veckor fucka off till ett annat land i en månad. Nej. Rekommenderas icke.
Den tionde december tar vi vårt pick och pack och åker tillbaka två timmar i tiden, tillbaka till Australien och Kanga House, som nu har befolkats av nästan helt nytt folk som tillsammans har bildat en ny liten familj som vi inte har en aning om. Sånt är backpackandet, folk kommer och går så ofta att man inte hinner lära känna så många på djupet. Man träffar sjukt många, hela tiden, men det är inte många som verkligen fastnar. Undantag (såklart): Julie. Min finaste lilla fransyska! I alla fall, de kommande dagarna spenderar vi mest på någon av stränderna i närheten (tar färjan till Manly eller bussen till Bondi, Tamarama och Bronte), firar Jessicas tjugoårsdag med en ganska improviserad (det finns ingen skagenröra i hela Kings Cross, tokigheter!) men väldigt god smörgåstårta och är allmänt lediga och pepp på julfirande aussie style. Hell yeah!
Men, first things first. Veckan innan jul hyr jag och Christian en crappy campervan och roadtrippar ner till Melbourne för att få vara ensamma lite (att vara i ett nytt förhållande i ett ten bed dorm är inte det lättaste ska jag säga). Vår första "egna" resa tillsammans, och den är himla fin. Har två mysiga dagar tillsammans i bilen på väg ner, och sen fem till när vi väl är där. Bor på ett härligt hostel mitt i stan, festar med söta fransmän och tar en dagstur till stranden och Luna Park i St. Kilda. Japp, Melbs var göttkött, på alla sätt och vis.
Vi flyger hem till Sydney igen lagom till julafton, som spenderas i backyarden på Kanga House med en enorm mexikansk middag och i princip alla 40 boende på hostelet samlade tillsammans. Byter julklappar genom en Secret Santa-lek (jag ger bort en matlåda med Simpsons-motiv och får ett par fantastiska änglavingar som jag sen är tvungen att lämna på grund av transportsvårigheter, shame!), myser i solen och julskinka och Kalle Anka klockan tre har nog aldrig känts så avlägset.
Sen blir det den 25:e och riktig jul (enligt vissa, typ engelsmännen och öh ja, australiensarna) och var firar man den bäst när man är i Australien om inte på stranden! Vi packar ihop resterna från gårdagen och tar bussen till Bronte Beach som är fullt av aussies in a Christmas spirit, so to speak. Fint! Vi byter mer julklappar och dricker mer öl och sen börjar det regna. Hrmf. Är det inte meningen att det ska vara sommar på södra halvklotet i december undrar vi stilla, men hänger inte läpp för det, utan åker utan större omsvep tillbaka till Kings Cross och super ner oss hemma på Kanga i stället. Merry Christmas y'all!
Här följer sedan en sådan där härlig mellandagsvecka där man bara gör ingenting och sen inte har en aning om vad som hände. Jag tittar igenom bilderna och kommer fram till att vi nog mest hänger på stranden eller i the Botanic Gardens, går på ljusa kvällspromenader, spelar kort, går på bio, äter mat, dricker vin och har det allmänt gött. Och det var nog inte helt fel det heller, vad jag minns.
Men sen hörrni! Sen kommer vi fram till anledningen till varför vi bestämde oss för att vi skulle spendera jul och nyår i Sydney redan när resan var i planeringsstadiet hemma i Sverige; fyrverkerierna i Sydney Harbour! Tar färjan över till North Sydney och Bradley's Head där vi har en ungefär tolv timmar lång picknick/fest/väntan på tolvslaget tillsammans med hundratals andra. Fyrverkerierna är något av det coolaste jag varit med om och nyår 2009/2010 är utan tvekan mitt bästa hittills. Tiotalet kunde inte ha börjat på ett finare sätt! True story.
Början av december består av vår sista vecka på Nya Zeeland, och vi lämnar galenskaperna i Queenstown för ett lite (mycket) lugnare liv i Dunedin. Där klättrar vi upp för världens brantaste gata och bor på ett nästan helt tomt hostel med möbler man inte får sitta i. Wieeerd. Vi åker vidare till Lake Tekapo och går på en oväntat lång (kanske för att vi gick vilse?) hajk runt sjön, allt känns som Sagan om ringen och det är så fint så man förstår nästan inte. Jag tror Nya Zeeland kan vara världens vackraste land. Alla måste åka dit och titta, alla!
De sista dagarna spenderar vi i Christchurch, träffar smålänningarna som vi trodde vi sagt hejdå för alltid till bara några dagar tidigare igen, köper tomtemössor och tittar på tomteparad. Christchurch är en härlig, avslappnad och väldigt fin stad, och trots att vi har roligt och hänger med fina människor går jag mest av allt runt och längtar tillbaka till Sydney och Christian. Bra timing där ja, att gå och hitta världens finaste och efter bara ett par veckor fucka off till ett annat land i en månad. Nej. Rekommenderas icke.
Den tionde december tar vi vårt pick och pack och åker tillbaka två timmar i tiden, tillbaka till Australien och Kanga House, som nu har befolkats av nästan helt nytt folk som tillsammans har bildat en ny liten familj som vi inte har en aning om. Sånt är backpackandet, folk kommer och går så ofta att man inte hinner lära känna så många på djupet. Man träffar sjukt många, hela tiden, men det är inte många som verkligen fastnar. Undantag (såklart): Julie. Min finaste lilla fransyska! I alla fall, de kommande dagarna spenderar vi mest på någon av stränderna i närheten (tar färjan till Manly eller bussen till Bondi, Tamarama och Bronte), firar Jessicas tjugoårsdag med en ganska improviserad (det finns ingen skagenröra i hela Kings Cross, tokigheter!) men väldigt god smörgåstårta och är allmänt lediga och pepp på julfirande aussie style. Hell yeah!
Men, first things first. Veckan innan jul hyr jag och Christian en crappy campervan och roadtrippar ner till Melbourne för att få vara ensamma lite (att vara i ett nytt förhållande i ett ten bed dorm är inte det lättaste ska jag säga). Vår första "egna" resa tillsammans, och den är himla fin. Har två mysiga dagar tillsammans i bilen på väg ner, och sen fem till när vi väl är där. Bor på ett härligt hostel mitt i stan, festar med söta fransmän och tar en dagstur till stranden och Luna Park i St. Kilda. Japp, Melbs var göttkött, på alla sätt och vis.
Vi flyger hem till Sydney igen lagom till julafton, som spenderas i backyarden på Kanga House med en enorm mexikansk middag och i princip alla 40 boende på hostelet samlade tillsammans. Byter julklappar genom en Secret Santa-lek (jag ger bort en matlåda med Simpsons-motiv och får ett par fantastiska änglavingar som jag sen är tvungen att lämna på grund av transportsvårigheter, shame!), myser i solen och julskinka och Kalle Anka klockan tre har nog aldrig känts så avlägset.
Sen blir det den 25:e och riktig jul (enligt vissa, typ engelsmännen och öh ja, australiensarna) och var firar man den bäst när man är i Australien om inte på stranden! Vi packar ihop resterna från gårdagen och tar bussen till Bronte Beach som är fullt av aussies in a Christmas spirit, so to speak. Fint! Vi byter mer julklappar och dricker mer öl och sen börjar det regna. Hrmf. Är det inte meningen att det ska vara sommar på södra halvklotet i december undrar vi stilla, men hänger inte läpp för det, utan åker utan större omsvep tillbaka till Kings Cross och super ner oss hemma på Kanga i stället. Merry Christmas y'all!
Här följer sedan en sådan där härlig mellandagsvecka där man bara gör ingenting och sen inte har en aning om vad som hände. Jag tittar igenom bilderna och kommer fram till att vi nog mest hänger på stranden eller i the Botanic Gardens, går på ljusa kvällspromenader, spelar kort, går på bio, äter mat, dricker vin och har det allmänt gött. Och det var nog inte helt fel det heller, vad jag minns.
Men sen hörrni! Sen kommer vi fram till anledningen till varför vi bestämde oss för att vi skulle spendera jul och nyår i Sydney redan när resan var i planeringsstadiet hemma i Sverige; fyrverkerierna i Sydney Harbour! Tar färjan över till North Sydney och Bradley's Head där vi har en ungefär tolv timmar lång picknick/fest/väntan på tolvslaget tillsammans med hundratals andra. Fyrverkerierna är något av det coolaste jag varit med om och nyår 2009/2010 är utan tvekan mitt bästa hittills. Tiotalet kunde inte ha börjat på ett finare sätt! True story.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)