OKTOBER!

Har ont i magen och är allmänt icke-Valborgs-pepp, så tror jag dissar skiten, lyssnar på Winnerbäck (ååhh 16-års nostalgi eller vadå?) och sammanfattar vår tredje månad där nere i underlandet (down under, fattar ni? Höhö.) istället, känns mycket mer motiverat. Det var ju trots allt en alldeles fantastisk, omtumlande, vacker, jobbig, avgörande och galen månad, den bästa på hela resan tror jag. Jo, men kolla själva:


Efter att vi spenderat lite för mycket tid i Brisbane utan att få jobb så lämnar vi stället en gång för alla (eller nej förresten, jag och Christian åkte fan dit en gång till sen! Haha, jävla stad) och tar tåget några mil söderut, för att upptäcka östkusten mellan Brisbane och Sydney ett tag. Första stoppet blir Surfer's Paradise, säkert turistigaste stället i hela Australien, väldigt intensivt men sjukt underhållande! Stannar i tre nätter och gör det man ska göra i Surfer's; festar och ligger på stranden (och ja, man kanske surfar också, om man nu sysslar med sånt?). Här träffar vi Christian på hostelet vi bor på och han blir snabbt vår nya bästa travelbuddy, vi åker tillsammans vidare ner till Byron Bay (världens bästa hippiestad, fyfan vad jag älskade Byron) där vi bor på sköna Greenland resort mitt i djungeln (typ) med en massa israeliter och brasilianare. Christian omfamnar sitt hippie-jag och skaffar dreads (som höll i hela två veckor, score!) och vi andra får Alicia Keys-flätor, vi cruisar runt på trasiga lånecyklar och livet är precis sådär som man önskar att det alltid var. Åh.


En bit utanför Byron Bay ligger Nimbin, en pytteliten stad (enligt Wikipedia bodde där 352 personer 2006, och arbetslösheten var 18,1%, woopsie!) som är känt som Australiens hippiecenter, ett kultur och konst-community som bildades efter Aquariusfestivalen 1973 (anteckna här nu hörrni, nu när jag faktiskt researchar lite åt er!). Ja, sen säljs det av logiska skäl ganska mycket hasch där också. When in Rome tänker vi, hyr en liten ljusblå Toyota och kör dit. Går på ett knasigt museum, köper thaibyxor och lite haschkakor, tjoho! Samma kväll tar vi med oss lite folk från hostelet (bland andra Jorge of the Jungle, härlig karl), sitter på stranden och tittar på fetaste månuppgången och ett åskväder vid horisonten, helt fantastiskt. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva det för att göra det rättvisa, tror knappt det går. Det var helt galet i alla fall.


Vi stannar i Byron i ungefär en vecka och jag älskar varenda minut. Klättrar upp till fyren som representerar Australiens fastlands östligaste punkt, dansar på borden på Cheeky Monkeys (det var meningen, de hade inget dansgolv. Bara så ni inte får för er något.) och är allmänt lyckliga över situationen vi befinner oss i för tillfället. Livet kunde vara ganska mycket sämre och Sverige har aldrig känts så avlägset. Helvete, vad jag saknar det.


Vi lämnar sorgligt nog en pank Christian i Byron (men oroa er inte, det slutar lyckligt) och fortsätter söderut. Stannar ett par dagar i Coff's Harbour, och ytterligare några i Port Macquarie, två ganska ointressanta småstäder på vägen ner mot Sydney. Letar efter en mytomspunnen banan-grej i Coff's (är fortfarande inte helt klar över vad exakt det var för något) och tycker synd om skadade koalor på ett koalasjukhus i Port Macquarie. Får nästan jobb i Port, men det skiter sig i sista stund och vi tänker att nej, nu jävlar åker vi till Sydney och tjänar lite pengar! Bra plan. Välbehövligt, om inte annat.


Så. Efter cirka en halv dag i Sydney fixar faktiskt Work & Travel (fittorna som fixade resan åt oss. Jävla muppar.) ett jobb åt mig och Jenny. Ett väldigt random, och i ärlighetens namn inte särskilt spännande jobb i en bildelsfabrik en bra bit utanför stan, men vi har inte riktigt ekonomi till att vara fjolliga så vi skruvar och borrar och limmar lite bildelar i tre veckor, för att kunna göra precis allt vi sett fram emot att göra på Nya Zeeland sen. Värt. Jag går upp klockan fem varje morgon och lever för kvällarna på Kanga House (hostelet i Kings Cross, en av få fasta punkter under resan) tillsammans med Christian (som nu kommit ner till Sydney och fått jobb han också), Julie, Inka, Lihy och alla andra fina människor som jag bildar en liten multinationell familj tillsammans med. Vi lagar mat, spelar kort, dricker alldeles för mycket goon, utforskar Sydney och lär känna varandra lite bättre varje dag. Så fruktansvärt fina allihopa, dör lite så mycket jag saknar dom. Saknar Sydney. Saknar resandet. Usch nej, nu lägger vi ner det här, oktober tar ändå slut typ här. Hej.

(Förresten så har jag snott några bilder från Christians kamera, typ dom flesta som jag är med på. Bah så ni vet.)

SOCKER, NÅGON?

Alltså, nej. Drömde att jag hade en enorm Ben & Jerry's chocolate fudge brownie-tub i händerna, den var sprinklad med krossade m&m's och jag kände mig alldeles underbar inuti. Sen var jag tvungen att ställa ifrån mig den av någon anledning, och innan jag hann hitta den igen vaknade jag. Sicken jäkla downer va. Ingen bra start på morgonen det här, känner mig ofullständig på något sätt. Och lite smutsig.

Men nu deppar vi inte för det, nu firar vi istället att jag har fått en helt oväntad semesterersättning insatt på kontot med att beställa hem den här fantastiska bläääzern (fyfan, fulaste ordet i hela svenska språket. Eller ja, engelska språket. Eh) kanske, jatack? Tack tack. Nu ska jag ha en achiver-dag här, den börjar med att fortsätta välja och redigera bilder till arbetsprovet och att lyssna på underbara Nour el-Refai i Morgonpasset. Sweet.

FUNNY RETARDATION

Tjugoåttonde april, hej hej. Idag har följande hänt:

- Jag rände runt på stan och beställde blommor och mojs till brudbuketten jag ska göra på lördag, tjoho! Blir nog bra, kanske. Var ungefär sjuhundra år sedan jag ens höll i en blomma, men det kanske sitter i ryggmärgen? Vad vet väl jag. Orkar inte stressa över det i vilket fall som helst.

- Fotade fina körsbärsblommor och var glad över att jag kunde vara utan jacka och halsduk och vantar. Hände inte i England, tell you what.

- Åkte hem till mamma för att leta upp min Australien-karta (failade) och hittade ett brev från Mittuniversitetet. Uppgiften till arbetsprovet jag ska skicka in för att förhoppningsvis kanske kanske kanske komma in på bildjournalist. Är sjukt pepp på detta, har en liten plan som hade varit grymt om den hade hade funkat. Men vi får se!

- Dampat loss lite på min dator (fyfan i hela helvetet vad retarded den är för tillfället, måste seriöst fixa en egen laptop snarast), men ändå haft ett somewhat successful Skype-samtal med Christian, som för övrigt kommer hit den 20:e maj, hurra! Nej, vi är inte alls det beroende av varandra och får typ panik om vi inte har ett fast datum när vi vet att vi kommer träffas nästa gång. Inte alls.

Laterz navigatorz (jeg er så flink!)!

OH, HELLOOO!

Hej hopp, nu ar jag inte i Sverige igen, hurra! Hehe. Har varit har en vecka nu och har hunnit med en hel del (bland annat atit varldens storsta blabarspannkakor till frukost en dag, dog lite av godhet och illamaende pa samma gang). Och! Det ar till och med fint vader! Jag trodde typ att det skulle regna och vara lite mer som i Hem till garden (ehh), men icke! Sweet. Igarkvall var vi ute i Newcastle med Christians basta kompis Tom och hans peeps, kuljul! Severely bakis idag dock bada tva, sa ska inte gora sa mycket mer an att hamta vara cyklar och ata Yorkshire pudding till lunch idag, jomen, fint ska det vara. Nu ska jag pussa pa min lilla man en stund tror jag, vi kor lite fler bilder nar jag kommer hem igen, okej kompisar? Okej.

BRA SAKER JUST NU:

1. Att det är torsdag idag, vilket innebär att det är tre dagar kvar tills söndag, och tre dagar är ju faktiskt ingen big deal, för att citera en känd hamburgerkedja (men nej, varför gjorde jag det för, jag hatar mcdonalds?).

2. Att Magnus Tingsek är så underbar och sjunger för mig hela dagarna. Det är han och Timo, för tillfället. Åh.
3. Att jag precis genomförde en hel nog-del på ett gammalt högskoleprov, och det gick INTE åt helvete! Det gick i och för sig inte särskilt jättebra heller, men man ska vara glad för det lilla har jag hört.
4. Att om ungefär en timme sitter jag med några av mina brudar och myser på HoB med en vaniljlatte och nåt tjockt fika framför mig, winner!

Och på tal om att vinna så såg jag nåt ganska kul på stan igår, håhå! Inte för att jag är bitter eller så (jag är faktiskt inte det längre), men hello nerköp! Ja, jag är en hemsk människa, men jag har heller aldrig påstått nåt annat. Nu ska jag se om min lilla man är färdig med att sätta upp väggpanel-something-something i sin mammas kök och kanske finns tillgänglig för en liten Skypedejt, vem vet?

SEPTEMBER!

Okaaaj, då kör vi månad två dårå! Börjar med att vår lilla fivesome splittras upp lite och vi lämnar varandra vind för våg för att åka och testa livet på landet på olika håll ett tag. Zandra åker till en hästgård i Noosa, Jenny och Jessica till nåt ställe där dom hade får som åt apelsinskal (kanske är helt normalt, jag vet inte så mycket om får?) och jag och Lisa tar tåget till Mount Tamborine där vi tillslut hamnar på en grönsaksfarm på 500 meters höjd hos Geoff och Bev Buckley.

Där rensar vi lite ogräs och plockar lite sockerärtor och sånt dära några timmar varje morgon, sen äter vi extremt god, hemlagad vegetarisk mat, sover i världens mjukaste sängar och tittar på Simpsons med Brian, en 28-åring irländare som skulle stanna på gården i tre månader för att få sitt andra års-visum. När han fick reda på att jag hade en ipodladdare höll han på att dö lite av lycka, "Oh thank God, I've had to listening to this fucking radioshit for a month!".


Efter två veckor på Mount Tamborine känns civilisationen i Brisbane som ett ganska aktuellt alternativ, så vi åker tillbaka och går på vattenmelonsfest hos Fabian, en tysk kille vi bodde med innan vi åkte. Han vill helst skära upp vattenmelonen (som dom hade fyllt med vodka, naturligtvis) typ klockan sju, det händer som tur är inte förren några timmar senare, och jag hamnar i ett ganska underhållande samtal med en australiensare om personligheter och förhållanden och livet i allmänhet. Kul kväll! Sen stuffar vi runt på invigningskvällen av Brisbane Festival (lite flashigare än Kristianstaddagarna, I must say) och hittar äntligen lite kängurus på Stradbroke Island (hur lång tid ska det behöva ta när man är i Australien egentligen? Tja, en månad, tydligen). Lisas pojkvän Peter kommer ner och hälsar på i några veckor, vi åker till Lone Pine och hittar ännu fler kängurus och koalor och andra roligheter, och en dag vaknar vi och tror att tror att det är judgement day allra minst. Det visar sig att det är någon slags duststorm som alla locals var helt till sig i trosorna över. "This hasn't happened for over 30 years!!", nähä, men vi ville kanske sola? Pfft.


Efter en ganska katastrofal (för min del iallafall, fyfan) sista kväll i Brisbane, är vi äntligen samlade allihopa igen. Tar en Greyhoundbuss upp till Harvey Bay och åker därifrån vidare till Fraser Island, världens största sand-ö, sug på den! Extremt fint, jag gick runt och hade lite Pippi Långstrump i Söderhavet-känsla mest hela tiden. Vi och tre engelsmän (och kvinnor) kör runt i en fyrhjulsdriven jeep, badar i sjöarna på ön (havet var tydligen fullt av hajar, själv såg jag inte en jävla haj på hela resan, vafan liksom?) och myser runt lägereldar på stranden om kvällarna, sweet!


Veckan innan vi åker till Fraser får jag ett litet uttråkat moment och bokar tid på Wild at Heart Tattoos i Brisbane, och den 30:e smäller jag dit min lilla svala! Så sjukt nöjd och knappt ledsen alls att jag inte får bada på två veckor. Blev exakt som jag ville ha den och en rätt härlig början på en halvsleeve på höger överarm, jatack. Nu behöver jag bara råna en pensionär eller nåt för att finansiera resten. Hrmf.


Sen har vi ytterligare några dagar tillsammans i Brisbane innan Lisafisa åker till Nya Zeeland för att jobba, och vi andra fortsätter ner längs med östkusten för kommande äventyr, men hinner iallafall fira den gamla tantans 22-årsdag med pizza, öl och ett litet strippklubbsbesök, hipphurra! Ja, och ungefär det där var september, y'all!