no basis to know how to live.

- You know what’s funny? Our entire adult lives you and I have been having this same conversation in one form or another.

- Yes I know, it’s a fundamental difference in the way we view the world. You see it as harsch and empty of values and pitiless. And I couldn’t go on living if I didn’t feel with all my heart a moral structure with real meaning and forgiveness and some kind of higher power. Otherwise, there’s no basis to know how to live.

livet just nu:

♥

Har snöat in på Woody Allen och har numera ett nytt favorit-filmpar.
Det var allt.

jag är min egen magellan.

Mitt nya gräsänkeliv bjuder på ständigt nya upptäckter om mig själv. Senast har jag märkt att jag har en fäbless för att gråta till film, när jag tittar ensam that is. Jag har under de senaste dagarna gråtit till följande filmer:

- Kramer vs. Kramer
- Inception
- Scott Pilgrim vs. the World

Ingen av dessa tre är särskilt sorgliga. Jag ba bölar loss ändå. Typ när folk är kära, eller slutar vara kära, eller är kära men kan inte vara tillsammans. Boo fucking hoo.

Jag saknar min pojkvän.

en rolig tjej.

Eftersom att vissa (män) inte tror att de existerar så kommer här lite motbevis:

sak att störa sig på:

Människor som i sina facebookstatusar bara skriver en filmtitel. Inget mer, bara typ "the stig-helmer-story".
Och sen får de 7 likes. Varför? Mycket märkligt.

tvåtusenelva genom min webcam.

 - ett mycket ytligt inlägg.

Detta året ska jag försöka vara ÄNNU snyggare.
Puss.

bisous mes amis.

Tillbaka i verklighetens Kalmar med pojkvän kvar i Oslo där han ska vara utbytesstudent i sitt eget land (ironin i det). I morgon är det skola nio till fem men innan dess dricks det te och kollas på Woody Allen.

En liten uppdatering ba.