WE'VE GOT KOKA-KOLA VEINS WE DON'T KNOW OUR NAMES

Och idag är jag sailor girl i min nya sjömanströja och ska strax cykla till Söder för att äta kräftor med lillasyster och storasyster. Puss på det, hej hopp.

PUSS!

Ungefär såhär såg det ut här på Albert Hennings väg 11 igår kväll, när jag lurade hit mina små chickies för att kränga pizza och dricka hallonmojitos. Och säga hejdå. Och sådär. Hade ljugit om jag påstod att det inte känns lite jobbigt att lämna allt, det finns ju så himla många fina människor här! Ja. Men mest känns det bra och pirrigt och knäppt och underbart, såklart!

NÄR NATTEN FALLER ÖVER DÅ OCH NU OCH SEN

Emil Jensen vet precis hur jag känner mig just nu. Ganska blå, med andra ord. Tror att det antagligen beror på lite olika grejer, men att det nog utlöstes av att en av tanterna på hemmet gick bort i helgen. Trodde inte att jag skulle påverkas såhär mycket av en sådan sak, har ju trots allt varit med om det en gång innan och då kändes det inte alls såhär. Men ja. Jag vet inte. Världen känns lite jobbig att befinna sig i, just för tillfället. Det faktum att jag även lämnar den här staden med allt vad den innebär för ett helt nytt liv om lite mer än en vecka, det kanske också börjar sjunka in lite. Vad vet väl jag.

IDAG HAR JAG GJORT FÖLJANDE:

1. Vaknat.
2. Åkt bil hem.
3. Sovit.
4. Vaknat igen. Spytt. Ätit pasta.
5. Sovit.
6. Haft lite ångest. Men ändå inte.
7. Tittat på Ocean's Eleven och lagt över en miljard bilder från gårdagens bravader.
8. Sovit.
9. Funderat på framtiden. Och andra grejer.
10. Skrivit detta.

Lite hatkärlek på dagar som denna va. Nu blev jag sugen på fruktsallad. Hej med er.

LAY IT DOWN

Jag tror jag ska bli full ikväll. Känns motiverat, på något sätt. Ja. Och imorgon ska jag ligga och vara bakisslapp hela dagen och goffa chips och kolla på alla Weeds-avsnitt som jag av någon anledning (antagligen för mycket jobb och för lite fritid) glömt bort att titta på. Låter la som en plan eller vad säger ni, kompisar? Japp. Hej med er.

HEJ FINDAG!

Idag är det fredag och livet är alla tiders igen (förutom att jag har massivt mystiskt magont, men ja, jag börjar typ vänja mig nu), för ikväll ska jag se Harry Potter, yay! Även om jag kanske inte är ett lika extremnördigt fan som vissa andra i min umgängeskrets (hej Jessica, hej Line!) så ska det faktiskt bli riktigt fint. Mycket kanske också på grund av sällskapet. Hehe. Ja, jag vet väl inte!

Nu ska jag och lillasyster in till stan, hon ska skälla på Nordea och jag ska ruinera mig på Apoteket. Suck. Inga mer dumma spontanköp nu Maria, okej? Okejdå.

HEJ SKITDAG!

Är så fruktansvärt opepp idag. Hemska känsla. Vet inte riktigt varför heller. Känner mig lite sådär bitchigt pms:ig också. Isch. Brukar inte göra det så ofta, så det känns lite ruttet det här va.
Äsch. Hörs ikväll istället. Då kommer jag förhoppningsvis vara pigg och glad, för då har jag tre lediga dagar framför mig. Sweetness. Okej? Säger vi så.

HAD TO MUCH KNOWLEDGE FOR COLLEGE

Alltså. Är det jag som är efter, eller vet alla detta redan och ingen har sagt nåt? FUCKING UNDERBARA MARKUS KRUNEGÅRD OCH ANDREAS KLEERUP HAR SLÄPPT EN EP TILLSAMMANS!!

Fyfan. Jag är lite lycklig nu, detta är faktiskt så fint så jag vet inte vad.

JAHA, RUBRIK PÅ DET HÄR? HMM... ALLMÄNT DRAVEL UTAN NÅGON EGENTLIG POÄNG? TYP.

Hej hopp, idag har jag jobbat, hurra! Har jättedum jobbvecka denna veckan, jobbar varannan dag och är ledig varannan. Då känns det inte som att man är ledig. Man måste faktiskt ha minst två dagars sammanhängande ledighet för att det ska kännas rätt. Ja. Lagen om ledighetskänsla, författad av Maria Palmberg varsågoda tack tack. Öh.

I alla fall. Efter jobbet och efter powerkaffe med Fredrik på Fantasi, så begav jag mig till Stadium för första gången på typ, eh ja, länge (ofta man handlar där när man som jag inte har satt sin fot på ett gym i hela sitt liv ungefär? Nej.) och spenderade en massa pengar på följande:

1. En flightbag! Jag hade ingen aning om vad en flightbag vare sig var för nånting, eller att man behövde en, förren Jenny upplyste mig om det. För er som inte heller vet och som nu är dying to know, så stoppar man sin extremt "snygga" backpacker-ryggsäck i den under flygresan, för att den inte ska fastna i nån rem nånstans och så står man där på Kingsford Smith International Airport utan så mycket som en strumpa i sin ägo. Och det vill man ju inte. Nej.

2. Packpåsar! I fina färger! Eller ja, typ. Kommer bli mycket roligare att packa nu, känner jag. Nu måste jag bara lista ut VAD jag ska packa ner i mina packpåsar. Ja, förutom snus dårå. Hm?

Insåg nu att det här inlägget nog känns hyfsat ointressant för alla utom... nej, för alla, mer eller mindre. Men eftersom att jag inte kan tänka på så mycket annat än resan just nu så har jag inte heller sådär himlans många andra ämnen att blogga om. Så, ja. Ursäkta, typ? Åh! Nu vet jag. Kan ta och visa er min nya Zoul-klänning som jag planerar inviga på Malin och Jennys tjugoårs-galej på lördag, ja ja! Här har ni den:

Sådärja. Lite modebloggning och ordningen är återställd. Ja. Nu ska jag färga håret, laterz skaterz!

KUSIN EMMA TIPSAR:

"Snus! Ta med dig snus. Det är lagligt för en svensk att ta med in i landet och du kommer få många coolhetspoäng! :)"

Jaha. Det jag undrade var alltså om hon hade några packningstips på saker som kan vara smart att ha med sig. Det är min kusin det, månar först och främst om min coolhetsstatus bland the locals. Gött kött. Ska fan ta med en dosa och se om jag kan lura i någon att det är svenskt knark som man blir ashög på. Vilket ju nästan är sant, för min del i alla fall. Första och enda gången i livet som jag har testat snusa så snurrade det ganska rejält vill jag lova. Men ja. Det är en annan historia.

YOU WANNA BE THERE WHEN THEY COUNT UP THE DUES

Alltså, jag vet inte. Hela den här dagen har känts lite fel, konstaterar jag såhär på kvällskvisten. Jag vet inte riktigt vad jag har gjort. Inget ordentligt alls, verkar det som. Börjat fundera på en packningslista, och kommit fram till att jag måste storhandla på Apoteket någon dag. Och köpa färgglada packningspåsar på Stadium. Och en massa annat skit. Äsch. Ringde till ortopeden i Malmö för att kolla upp när dom har tänkt att jag ska komma dit nästa gång, hamnade i en meningslös telefonkö (din placering i kön är nummer... ett!) och gav upp efter tio minuter. Fixar inte sånt. Fick äcklig huvudvärk som varken ipren eller c-vitaminbrus ville bota, så gav mig ut på en ganska omotiverad powerwalk i fyrtiofem minuter eller så. Alltid kul att bränna fett, liksom. Eh.

NEJ HÖRRENI, DET HÄR BLEV INTE SÅ HIMLA CHEERFUL ELLER VAD SÄGER NI. Nej. Nu ska jag gå ut och lägga mig i soffan med lillasyster och låtsas fatta vad Da Vinci-koden handlar om. Igen. Det är typ fjärde gången nu. Godnatt loverzzz.

NORSKAN FIXAR BIFFEN, LIKSOM!

Åh Line, vet du vad? Jag drömde världens sötaste dröm om dig och mig i natt. Det var precis när jag och Robin hade gjort slut, jag var asdeppig och du sa: "Vet du vad Maria? Jag har funderat lite och kommit fram till att så illa som våra ex har behandlat oss, det är fan inte rimligt någonstans!". Sen bokade du tågbiljetter upp till Stockholm för att vi skulle åka upp och shoppa på premiären äv H&M's nya gästdesigner-kollektion. Haha! Var alldeles lycklig när jag vaknade, varför drömmer man inte sånt fint oftare?

Aussie girls tillsammans i januari 2010, någon? YAY!

I CAN'T SEE FURTHER THAN MY OWN NOSE AT THIS MOMENT

Dagens låt! Får en smått illamående känsla av videon, dock. Tror det är den här singing in the rain-inspirerade dansen som jag inte riktigt klarar av. Uhh. Men annars är det fint som snus tycker jag!

ÅH, VIDRIGHETER!

Ni vet den här hemska människan som vann första säsongen av svenska Idol? Typ en småknubbig norrlänning med krulligt hår, Daniel Lind-nånting-nånting, typ? Ja? I alla fall, har ni hört reklamen för hans nya skiva på Spottan? Det har ni antagligen eftersom den tjatas typ hela tiden. Det är den vidrigaste reklamen på jävligt länge har jag kommit fram till. Varför? Jo, för att han PRATAR FUCKING ENGELSKA och uttalar Spotify som SPODDIFY precis som att han var nån slags jävla superstar och jag går i sönder lite av irritation varenda gång jag hör den. Herregud människa, du vann Idol för typ fem år sen, du är ungefär lika hipp som ett paket knäckebröd!

Okej? Okej. Nu går jag och lägger mig.

UNIVERSUM ÄR ETT MONSTER MEN DET HAR SPARAT DIG OCH MIG

Tvåtusensju var året jag var arton år, mest fotade närbilder på blommor och försvann lite i min egen naivitet. Jag trivs ganska bra i den, även fast jag inte är riktigt lika intrasslad nuförtiden. Så jag tror jag stannar kvar ett tag till.

Godnatt kompisar.

PROS VS. CONS

När jag berättar för folk var jag sommarjobbar någonstans brukar dom i allmänhet bli lite smått förskräckta. "Ålderdomshem? Jaha... torka bajs och sånt då eller? Ehh. Okej. Det låter ju härligt!". Ungefär. Jag brukar oftast sucka lite och tycka att sådana här människor är ganska fjolliga. Det är ju trots allt faktiskt bara lite bajs det handlar om, och dessutom flödar handspriten. Inte så jävla hemskt, om man tänker efter. Faktiskt. Tror för övrigt att det finns ganska många som skulle må bra av att testa att byta en bajsblöja eller två. Ja. För att stärka graden av medmänsklighet, om inte annat.

Och sen är det ju inte så att mitt jobb ENBART går ut på att hjälpa tanter och gubbar på toa. Nej. Det innebär faktiskt en hel del roligheter också. Idag fick jag till exempel höra att jag var jättefin i håret tre gånger, av samma tant. Fördelen med att jobba på demensavdelning, right there!

JAG HAR GLÖMT VAD JAG SAGT JAG HAR TAPPAT ALL TAKT JAG ÄR BORTA, MITT LIV ÄR ETT BRUS JAG HAR FÖR MÅNGA LJUS I MIN TÅRTA

Fyfan. Hade mitt livs hittills bästa konsertupplevelse igår. Jävlari vad bra det var. Thomas Öberg for fucking president. Jag dog ganska mycket, ganska många gånger. Åh.


(Bilder från spelningen kommer, när jag fått av Sandra. Mitt objektiv gick sönder igår. Mindre roligt, men har ingen annan än mig själv att skylla på så vad ska man göra liksom. Köpa ett nytt? Ja, antagligen. Jag lär mig den hårda vägen, som man säger. Jaja.)

DAGENS I-LANDS:

Jag får inga notifications från facebook till mailen längre! Buhu. Sitter här och känner mig som världens o-populäraste, sen loggar jag in och inser att folk visst det fortfarande kommenterar foton, skickar vänförfrågningar och skriver på min wall. Ja. Men nu får jag ju leta upp det själv! Suck. Fattar inte prylen. Har jag råkat ändrat några inställningar? Nej. DUMHETER!

VARJE GÅNG JAG SKAKAT HEM OCH LÄNGTAT EFTER DIG IGEN

Kvällens låt. Ses på lördag, Markus.

ROSETT; AV FRANSKANS ROSETTE (LITEN ROS)

Idag är jag ledig, det firade jag med att införskaffa en ny rosett att ha i håret närhelst man vill vara lite piffig sådär. Gött kött, typ.


I övrigt är det ganska sjukt hur lätt det är att gå en runda på H&M's accessoar-avdelning och plocka på sig lite solglasögon här och lite hippie-hårband där, för att sedan gå och ställa sig i kassan och höra "Jaha, trehundrafemtio kronor blir det ja". Woopsie. Jaja. Får snart lön, hoppas jag? Hehe.

FÖRÖVRIGT AVLIDER JAG LITE I DET ÄCKLIGA VÄDRET. REGN NÅGON?

Kollade igenom mobilen lite och kom fram till att det nog var en ganska fin kväll igår:

"Hej! Ja allt är fint. Påväg hem nu, hittade en igelkottsunge.
Vill ta med den hem och va dens mamma, typ. Får man det?"

"Haha. Jag såg precis mitt ex. Han hade rosa skjorta. Jag dog lite."

"ÅÅÅHH serva pingisbollen!!"

Finns även ett litet filmklipp på ovan nämnda igelkott. Så vidrigt söt. Och mjuk, kunde typ lyfta den i taggarna in i busken. Spännande. Hoppas den inte kröp ut på vägen och dog, bara. Vore ju sorgligt.

Nu drar jag och jobbar lite va. Puss.

OM DU STANNAR FALLER DU, KOMMER ALDRIG UPP IGEN, RULLAR NER STÄNGER IN GLÖMMER BORT

Ibland är världen skönare när det är lite suddigt. När vassa kanter suddas ut och ögonen får vila lite. Ni vet. Jag tar av mig glasögonen och drar ner fokus en stund.

Gjorde en liten insikt idag: Jag kan inte minnas senaste gången jag grät. Det är ganska konstigt, faktiskt. Jag gråter relativt ofta nämligen. Eller ja, gjorde. Det är liksom mitt sätt att hantera jobbiga grejer; jag bölar loss lite, sen mår jag bättre. Oftast.

Men nu. Jag vet inte. Har inte känt något behov av det, alls faktiskt. NO MORE TEARS - YOU'RE INDIAN!, gick jag och intalade mig själv ett tag, och då blev det kanske så.

Kan också vara så att jag helt enkelt slutat känna efter hur jag mår så himla mycket hela tiden. Lagt av med att analysera sönder mig själv. Eller dragit ner på det, åtminstone. Känns konstigt. Inte dåligt, inte ovälkommet. Men lite ovant. Annorlunda. Vad är det här för personlighetsutveckling, liksom? Ja jag vet väl inte.

GREETINGS FROM KÖKSGOLVET

Jag dör, det är för varmt. Jo! That's right, I said it. Det är för varmt. Orkar inte ens gå ut utan ligger på Rebeckas köksgolv i trosor och linne, lyssnar på P3, sippar fun light och funderar på livets ytterligheter. Ungefär. Känns ganska motiverat, så planerar att fortsätta med det resten av dagen, i alla fall tills storasyster slutar jobba och tvingar med mig ut på en sympati-shoppingrunda. Jag vill ha min lön. Ja?
Laterz.