Ungefär såhär såg det ut här på Albert Hennings väg 11 igår kväll, när jag lurade hit mina små chickies för att kränga pizza och dricka hallonmojitos. Och säga hejdå. Och sådär. Hade ljugit om jag påstod att det inte känns lite jobbigt att lämna allt, det finns ju så himla många fina människor här! Ja. Men mest känns det bra och pirrigt och knäppt och underbart, såklart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar