DET ÄR UNDERLIGT VAD LITE DISKPORR OCH SCIENCE FICTION KAN GÖRA

Idag har jag, för kanske första gången under min första termin som journaliststudent, insett hur mycket jag älskar att skriva. Jag gör verkligen det! Älskar! Jag vill hålla på med det här resten av livet! Hurra!

Fast först ska jag titta färdigt på Harry Potter och den flammande bägaren.

GODMORGON

SAND IS OVERRATED. IT'S JUST TINY LITTLE ROCKS.

Världens finaste kärlekshistoria, med världens finaste soundtrack. Åh.

©

De senaste dagarna har jag, Mattias och Christoffer sysselsatt oss med det här:

Och häromveckan pysslade jag ihop en kokbok:



Jag antar att det kallas medieproduktion?

SNART HAR HELGEN VECKA 48 TAGIT SLUT

Efter en helg som varit extremt bergochdalbanig (först väldigt mycket ner, sen väldigt mycket upp, tror vi försöker stanna här uppe nu va?), landar jag i söndagsfriden och leker hemmafru hela dagen. Tvätt, städ, snöpromenad och veggomiddag CHECK. Har dessutom äntligen insett storheten i 2 steg från paradise (texterna!!) och pysslat fram fyra julkort, läst en bok för nöjets istället för betygets skull och bränt sönder tungan litegrann. Fint liv!

TACK SJÄLVDISTANS, JAG ÄR SÅ GLAD ATT JAG HAR DIG

Fact: På högra sidan på min datorskärm sitter en elektronisk post-it lapp där rubriken är "jag vill:". Därefter följer två saker - "klara tentan" och "färga håret". Är det konstigt att man tycker att man är världens största tönt ibland? Nej. Som när jag och Sommarsaga (min cykel, hon heter så för att hon hatar snö och för att det låter fint) halkade på en isfläck tio meter från dörren efter att ha kämpat oss hem i snöyran, jag ramlar baklänges över henne och utropar något slags HIUPP!-ljud innan jag landar med ena pedalen i ryggen. Jag önskar jag hade sett det på håll och haft en videokamera till hands.

I övrigt har jag panikångest som vanligt, inga konstigheter. Går igenom min 2010-bildmapp istället för att plugga och blir glad av bilder som dessa:

JULNAZISTEN I SITT ESSE

Imorgon är det första advent. Det innebär, som alla förstår, att det är hög tid att gå bananas med julpyntet. Idag har vi: 1) satt upp adventsstjärna, 2) klätt julgranen (nej, det är inte alls för tidigt!) och 3) köpt glögg till första adventsmys hos Hanna imorgon. Adventsljusstaken har naturligtvis varit färdig i flera veckor. Håhå.

JATACK

KÄNSLAN IDAG:

Om hela världen var en enda stor fruktskål, då skulle jag vara passionsfrukten.
Ja. Så känns det idag.

VOIR

Trés bien!

HJÄRNKRAMP

Det är tur att vi går en fotokurs just nu, för jag kan verkligen inte få ner ett enda vettigt ord någonstans. Skulle så gärna vilja skriva om hur tillvaron känns för tillfället (lite uppochner), sånt jag går och funderar på om dagarna och drömmer jobbiga drömmar om på nätterna, och helst skulle jag nog vilja beskriva allt det där som ligger längst in, som knappt går att utskilja men som är så sjukt närvarande nästan hela tiden.
Istället sitter jag och betraktar mina slitna hårtoppar (som är kvar trots klippning av engelsk barbiedocka, vafan liksom?) och kan inte få ur mig någonting alls. Förutom det här. Blah.

SOCKERRRR

Jomen, detta var dagens Maxi-shop (plus kaffe och clementiner). Kassörskan tittade på mig som om jag var dum i huvudet. Det ska vara en fyndig present, okeeeej. Imorgon åker jag till Kristianstad, och på fredag till Newcastle. Kuljul! Lalala, nu ska jag kolla på slutet av Project Runway, tjing!

POPCORN, ALLSÅNG OCH 99 BALLONGER

Det var halloween, mysfest hos Mattias och härliga utstyrslar överallt. Själv var jag Diana Ross/Whitney Houston/Donna Summers i afroperuk och paljettklänning och kände mig allmänt nöjd med tillvaron. Bra kväll!

GNÄLLKÄRRING

Trodde aldrig jag skulle hamna här, men nu har det skett: Jag har börjat tvivla på min kärlek till Ikea. Varför? I'll tell you varför. Har spenderat hela (nåja) förmiddagen med att lägga upp gardiner. Hur många gardiner pratar vi? ETT PAR! Det tog alltså minst en timme. Jag ser två möjligheter till hur detta kunde ske. 1: Jag är klantig och allmänt långsam. 2: Ikea är onda och skickar bara med exakt på millimetern så mycket fållband som de anser att man behöver till ett par gardiner, vilket ju i och för sig är förståeligt eftersom att fållband säkert kostar minst ett halvt öre per hundra meter att tillverka. Man får inte börja skämma bort kunderna, då har man snart serverat sin sista köttbullstallrik.

Nästa gång jag träffar Ingvar Kamprad kommer smockan hänga i luften.

PUSS

Hade ungefär världens bästa dag igår. Det finns ingen finare.

DAGENS UPPENBARELSE

Kundtjänst borde inte heta kundtjänst. Det borde heta kundhat. Allt en kundtjänst gör är nämligen att visa sina kunder hur mycket man hatar dem. Ingen tjänst i det hele tatt. Bara hat. Hat hat hat. Tryck hit och tryck dit. Bit mig.

FEM NUMMERLAPPAR FÖR MYCKET

Dörren ger ifrån sig ett hemtrevligt pling när jag öppnar den. Lukten av hundratals tesorter blandas i den lilla lokalen, medan ivriga kunder försöker välja mellan dem. Jordgubb, krusbär, mynta. Likt mormors välskötta trädgårdsland när man var sju eller så.
En man med en lika välskött mustasch råkar dra ut fem nummerlappar för mycket ur hållaren på väggen. Hans skratt fyller rummet, studsar mot väggarna och går rakt in i mig. Ostarna i disken är präster, grevar och baroner - kvinnligheten står damerna bakom den för.
Jag köper två hekto vit persika och tackar för mig.

(Jag övar mig i reportageskrivande. Ursäkta.)

IBLAND ÄR FACEBOOK BRA

ELVA VISUELLA BESKRIVNINGAR OM HUR VI SPENDERADE HELGEN HEMMA:

Träffade norskan på stan (som för övrigt uppmanas att göra sig redo för makeovern som komma skall, spännande!) över en tradiontionsenlig HoB-lunch. Det bästa med Kristianstad, right there.

På fredagskvällen frälste vi folket med vår närvaro och pepparkakor (trots att det egentligen är alldeles för tidigt, julnazisten i mig ville skjuta sig själv i huvudet), hade brudmys på Söder och orkade (naturligtvis) inte ställa oss i kö till Banken. Däremot fick vi gratis konversation och pannkaka av vänligt sinnade kristna människor och pepparkakorna bjöds all världens väg.

Det hela avslutades med en promenad bland ankor och höstlöv, jag i min kvarglömda mössa som jag ofta tänkt på i Kalmarblåsten. Sandra och Markus anslöt och vi tillverkade en pizza som ungefär innehöll hela världen och tittade på Tarantino resten av kvällen. Sen blev det söndag och vi åkte "hem" igen. Lite konfunderad, lite ledsen men mest glad och tacksam över allt det där man inte riktigt kan sätta ord på (just nu i alla fall).
C'est tout!

Ps. Jag ska aldrig bli rubriksättare. Ds.

VARDAG

Tillbaka i Kalmar. Jag sätter på mig favoritstrumporna och drar för att tentaplugga med Hanna på Kullzenska.

HIM LJUVA HIM

Idag är det den trettonde oktober. Idag har jag bott i Kalmar exakt femtiotre dagar och knappt lämnat stan sen jag kom. Livet efter Kristianstad har hittills varit späckat av febrilt pluggande, finfester, knytning av nya vänskapsband, acklimatisering till vuxenvärlden och väldigt, väldigt mycket öl och Disneyfilmer. Det har med andra ord varit helt underbart. Och fullt upp. Så fullt upp att Livet före Kalmar hamnat nånstans i minnets periferi, utan att jag riktigt märkt det. De kommande fyra dagarna ska jag därför stanna maskinen lite, hoppa tillbaka i tiden (trots att jag vet att tiden inte stått stilla där hemma egentligen) och hälsa på där. I Livet före Kalmar, hos människorna före Kalmar.

Jag ska hem till Skåne.

SKA BA VISA

Som en sann bloggare fotar jag såklart allt jag köper och visar upp till publikens stora välbehag (eh). Pottkastrullen har jag redan lyckats pajja litegrann genom att bränna fast popcorn i botten, och böckerna (som tillsammans har kostat femton kronor) ska jag som sagt läsa på jullovet, medans jag äter knäck helst. Sen köpte jag en visp också, efter att ha vält omkull en lampa som stod på golvet och gick i tusen bitar. Vispen blev räddningen. Nu kan jag aldrig mer gå dit.

BOOKENDS

Fredagskvällen spenderades med jom-häng hos Mattias och Elise, det uppfanns allehanda musiktävlingar och mindgames (jag körde Vem tänker jag på? och drev alla till vansinne, höhö) och en snabb sökning på Spotify senare framfördes en episk allsångsversion av Guldet blev till sand. Liten tröst för mig och Hanna som var pepp på att se Jöback (underbara man!) i Kalmarsalen ikväll, men dissade av ekonomiska skäl. Fin kväll med andra ord! Innan dess hade vi dessutom hunnit med en sjukt lyckad second hand-dag (gött alternativ till läsdag), hittade bland annat en fantastisk sextiotalskastrull och ännu ett tillskott till min jullovsläsningssamling; Ture Sventon.

Fredagen där ja. Idag har det varit lördag och jag har i princip ägnat mig åt Krag Jacobsen och hans kloka ord om intervjupsykologi. Gött mos änna! Vi lyssnar på Göteborgspoesi varvat med Simon & Garfunkel och försöker lista ut hur vi ska ta oss till och från Newcastle på billigast och smidigast sätt till jul. Verkar lite som att det är omöjligt att förena dessa två faktorer, surprise surprise med Ryan Air (nej). Men vad gör väl det när det ser ut såhär utanför fönstret?

AND WHEN SHE TALKED ABOUT THE FALL, I THOUGHT SHE TALKED ABOUT THE SEASON. I NEVER UNDERSTOOD AT ALL.

Ps. Om en vecka är jag hemma i Skåne och kramar mamma, hänger med bästa brudarna och äter mat jag slipper köpa/laga själv. Längtilängtilängti! Ds.