Har suttit här en stund och försökt formulera en tanke jag fick. Det går inte så bra. Hur jag än uttrycker mig så låter det som att jag hatar hela min omgivning, ungefär, och det gör jag ju verkligen inte. Inte någonstans. Men ibland slås jag över hur lite gemensamt jag har med en del människor i min umgängeskrets. Det behöver ju i och för sig inte innebära något negativt? Herregud, det är väl bara bra om folk är lite olika varandra? Ja, det är klart. Det är bara det att ibland har jag väldigt svårt att relatera till en del människor här. Varför de beter sig på olika sätt, och hur det kommer sig att de har vissa åsikter. Och sådär. Vet inte riktigt hur jag ska förklara det, det kanske bara är något töntigt småstadskomplex från min sida. Ja. Antagligen.
Det är i alla fall vid sådana tillfällen jag hoppar runt och skrik-sjunger till Broder Daniels I'll be gone och tackar gud (och Jenny) över att det nu bara är ungefär tre månader kvar tills jag försvinner till andra sidan jorden. Annars vet jag inte riktigt vad jag hade tagit mig till, faktiskt. Nej. Det var den tanken jag ville formulera, och nu har jag gjort det och jag hoppas att ingen missförstår och blir ledsen. För det känns ju himla onödigt.
Nu sitter katten och biter mig i armbågen. Ska nog be henne sluta upp med det och gå och fylla på hennes matskål tror jag. See you soon, spoon. Typ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar