måndag 24 november 2008

HÖR INGET FATTAR TRÖGT

Nej, om man skulle blogga lite kanske. Jag har egentligen som regel att inte blogga när jag är ledsen, för det blir oftast så himla fel då. Det blir det kanske nu med. Men fuck it.
Jag fick ett telefonsamtal idag som liksom rörde upp allting jag försökt (och nästan lyckats, tror jag) pressa tillbaka den senaste tiden, och det kom liksom så jäkla plötsligt och jag var inte alls beredd på det. Samtidigt var det himla fint, att någon som jag kanske inte riktigt trodde brydde sig himla mycket om hur jag mår faktiskt gjorde det. Det var fint. Och lite ledsamt på samma gång. Så när jag satt på tåget hem från första dagen på jobbet och stressen släppte och jag fick tid att tänka på det (tänka är det värsta, jag hatar att tänka, jag ska sluta tänka) så var det inte långt ifrån att det blev en storböl inför en fullproppad vagn med främlingar.

Men det blev det inte. Den kommer nog så fort jag postat det här inlägget, känns det som. Och det är nog lika bra det. Hej med er.

3 kommentarer:

Line sa...

inge gråt :(, jag hatar gråt. Snart är jag hemma :) då ska vi hitta på nåt!

Maria! sa...

jag hatar också gråt, jag ska sluta tänka för då kommer jag sluta gråta. för det hänger liksom ihop. jävla liv.

men ja! herregud klart vi ska. nu jobbar jag ju nere i malmö så hela dagarna går typ till att åka tåg och grejer, hehe. men vi får styra upp nåt! :)

Line sa...

Jag vet, jag har helt lagt av med att tänka jag :) är numera numb.
Ja och jag har fått reda på att jag har jobb på länsförsäkringar hela månaden med :O men det finns kvällar och helger så det står härliga till! :D