måndag 17 november 2008

AND AS MY EYES BEGIN TO CLOUD I ACKNOWLEDGE I'VE BEEN BEAT

Sämsta dagen ever tror jag. Eller nej, den har väl inte varit direkt dålig. Bara extremt oinspirerande (oj, stavningsprogrammet kan inte ordet "inspirerande". Vilket fail. Eller så är det kanske jag som inte kan?) och lång och händelselös. Blööh.

Sådana dagar finns det faktiskt alldeles för många av, som liksom bara försvinner förbi och slösas bort. Sånt tycker jag är lite läskigt, för säg att man lever i typ 70 år kanske. Det är 25 550 dagar. Inte alls många, om man tänker efter. Usch. Och jag fyller snart 20, då har jag redan gjort av med 7 300 av dom. Herregud. Har man bara tjugofemtusen dagar att leva sitt liv på så har man inte tid att slösa bort några. Inte så många i alla fall. Faktiskt.

Skulle ju egentligen börjat jobba idag, men jaha nähä inte det nej. Lite tråkigt, hade ju peppat lite inför det. Aja, det är snart torsdag. Fick beställningsnumret till tågbiljetterna i ett sms, så antar att man kan hämta ut dom nere på stationen? Tror det. Det visar väl sig, om inte annat.

Annars då? Tja, jag hade ett litet mental breakdown i natt och skrev dumt nog ett alltför privat blogginlägg mitt i alltihopa. Dålig idé, så jag tog bort det igen. Ja, och så är mammas "pojkvän" här fortfarande och jag går omkring och är otrevlig och väntar på att han ska åka hem så jag kan bli mig själv igen. Moget Maria, moget. Jotack jag vet.

2 kommentarer:

Line sa...

kom ihåg att vi are indians!

Maria! sa...

no more tears, you're indian!!