Funderar på att bli blodgivare. Fast det kommer aldrig att hända för jag gör aldrig nåt av det jag säger, jag bara säger det och det är det som är mitt stora fucking problem och inget blir nånsin som jag har tänkt mig. Är det konstigt att man får psykbryt då och då (hela tiden)? Jag vill bara att allt ska fixa sig, allt är struligt nu. Allt. Och jag måste bestämma saker som jag inte har en aning om och hur fan ska jag veta hur allt ska gå? Jag vet inte det. Och jag ska inte behöva må såhär. Har nog aldrig varit såhär instabil förut.
Förlåt, godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar