som ett tråkigt mellanting bara.

Reflekterar över min ålder lite för ofta för att det ska vara hälsosamt tror jag. Fyller snart 25. 2. 5. Känns inte som att jag passar som 25-åring. Skulle å ena sidan skitgärna va typ 18 och vara vaken på nätterna och ha den sköna typen av existentiell ångest en hade då, skriva extremt dåliga dikter i min dagbok och lyssna på Isola. Å andra sidan vill en ju bara ha en ordnad ekonomi och framtidsplaner som sträcker sig längre än tre veckor in i framtiden (om tre veckor ska jag till Berlin). MEN DET HÄR? Det här är inte optimalt. Men livet kan väl inte va optimalt hela jävla tiden? Nä just det.