helt okej nöjd.

I eftermiddags när jag satt på jobbet och justerade bildblock och filade på notisrubriker kom jag på att jag tycker ganska mycket om att skriva. Men jag gör det typ ALDRIG. Ibland skriver jag ett välformulerat sms eller facebookstatus. Det duger inte! Så nu är jag här igen med drömmar om att skapa en blogg full av UTTRYCK. Tänker att på ens egen blogg får man väl va hur pretto man vill. Ibland är ju pretto allt man vill vara.

Jag har tyvärr även glömt hur man fotar, inte använt min kamera regelbundet sen typ 2011 utan blivit slapp och fotar allt med mobilen (och lägger upp på instagram, behöver inte ens efterbehandla själv längre ARGH). Igår tog jag en bild på en lampa (eh) som påminde lite om de artsy fotoprojekt jag pysslade med i 17-18-årsåldern. Det var min absolut mest kreativa tid. Borde ha nån form av utställning med de där fotona inser jag nu när jag går igenom dem. På riktigt. VAD HÄNDE med kreativiteten?? Den gled bort ganska omärkbart.

Eller så behöver en inte UTTRYCKA sig så mycket när en känner sig glad och tillfreds. För det gör jag! Äntligen! Trots att jag är så gott som arbetslös (om en vecka) i en framtidslös bransch och inte vet vart jag ska ta vägen eller ens vad jag vill göra jobbmässigt.Är det meningen att man ska veta det när man är typ 25?

Nä. Jag har egentligen allt jag behöver (förutom min katt som jag längtar ihjäl mig efter). I Filippinerna kommer 12 000 barn att födas in i hemlöshet i den närmsta framtiden. Jag har extremt lite att klaga över.