so this is christmas.

Har nu för första gången firat en skikkelig norsk julhelg. Det har varit fantastiskt fint! Ganska likt en svensk jul fast utan Kalle Anka och med lite annorlunda julbord. Har inte varit i Sverige på tre år i rad nu så nästa år blir det möjligen en Skånejul igen.

Eller kanske en botswansk jul. Japansk? Paraguayansk? Nya kulturer finns till för att upptäckas!
Mvh Världserövraren.

en julanekdot.

Bokaffär i Kalmar, några veckor innan jul.


Jag: Hej. Har ni Steve Jobs-biografin på engelska?
Gubbe: Uhm. Den översatta versionen menar du?
Jag: Njae. Snarare den oöversatta.
Gubbe: Huh?
Jag: Ja. Alltså. Steve Jobs var ju från USA. Han pratade engelska. Inte svenska.
Gubbe: ...
Jag: Så det jag undrar är alltså om ni har den på orginalspråket?
Gubbe: Jaha. Nähä. Nej, det har vi inte.
Jag: Hejdå.

den här bloggposten innehåller nötkräm.

Foto: UNICEF.

Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här!

john&yoko.

"I miss you, John. 27 years later, I still wish I could turn back the clock to the Summer of 1980. I remember everything - sharing our morning coffee, walking in the park together on a beautiful day, and seeing your hand stretched to mine - holding it, reassuring me that I shouldn't worry about anything because our life was good.

I had no idea that life was about to teach me the toughest lesson of all. I learned the intense pain of loosing a loved one suddenly, without warning, and without having the time for a final hug and the chance to say "I love you", for the last time. The pain and shock of that sudden loss is with me every moment of every day. When I touched John's side of our bed on the night of December 8th, 1980, I realized that it was still warm. That moment has haunted me for the past 27 years - and will stay with me forever"

- Yoko Ono, December 8, 2007.

Kanske det vackraste jag läst i år. Börjar försöka förbereda mig på att vara ensam i ett halvår från och med efter nyår.
Går sådär. Ska inte säga att jag är lika ledsen som Yoko, men ändå.

Man är ju blå liksom.

la vie.

Måndagen den tolfte december.

Julklappar, filosofisk föreläsning, Musikhjälpen, tacos, finafinafina vänner

och ett uppvaknande ur får-jag-ingen-praktik-är-mitt-liv-över-koman.

Om fyra dagar åker jag till Skåne

och fem dagar senare till Moss för norsk jul.

Livet suger kanske inte helt. Och mina lussebullar är förjävla goda.

undermedvetet.

Pratade om drömmar med Hanna och Carro häromdagen. Alltså sådana man har på natten. Om man har tur. Det har oftast inte jag, men fick tipset att skriva ner allt jag drömmer direkt när jag vaknar. Och i morse, när jag och min bakfylla återfick medvetandet, kom jag faktiskt ihåg vad jag drömt. Inte särskilt kul. Men jag har inget annat att skriva om så här kommer den.

Inatt drömde jag om en tjej i min klass. Och om praktikångest (vilket jag fortfarande har plenty of). Hon och jag står utanför TV-studion i skolan och ska sända ett program. Hon pratar i telefon med någon, jag tror att det är någon som ska vara gäst i programmet. Jag hör av någon anledning också vad personen säger. Minns inte helt vad samtalet gick ut på men det slutar med att tjejen frågar något och personen i luren svarar ”Ja, det är planerat så” eller något i den stilen. Och detta innebär att tjejen har fått praktik i Stockholm. Hon vrålar JAAAAA!!!! STOOOOOCKHOOOOLM!!! i telefonen. Sedan springer hon runt och skriker att hon fått praktik i Stockholm till alla i kontrollrummet. Och jag står bakom henne och är skitsur. Sen vaknade jag och var bakis.

Det var väl ungefär det. Trodde att grejen med drömmar var att de skulle vara bättre än verkligheten. Näpp.

små hjärtan.

Saker som gör mig lite glad:

1. Årets julkalender är jättefin. Jag tittar varje morgon på svtplay till frukost.
2. Frida Hyvönen. Hon är fantastisk. Det har jag vetat sen jag var sexton. Lyssna här.
3. Nästa helg ska jag åka hem till Kristianstad. Har inte varit hemma sedan i somras. Saknar alla. Saknar allt. Kan nog inte vara därifrån så länge, tappar liksom mig själv. Hemma är där hjärtat är och det största hjärtat har jag ju här i Kalmar men ibland behöver man de små också.

kan inte skriva längre så här får ni en bild jag gjort i paint.

om ni förstår vad jag menar.

i'm trudging through this grey woolly yarn and it's clinging to my legs. it's really heavy to drag along.

Melancholia alltså.

Se den se den se den se den.

Har du sett den, se den igen.

Herrejävlar.