Det stod en kille med asiatiskt ursprung (en kines) framför mig i busskön. Han verkade vara på ett väldans bra humör, skämtade med busschaffören (utan respons, såklart) och var allmänt glad. Det är ju trots allt lille julafton, så man kan ju inte klandra honom.
Hur som helst, helt plötsligt utan förvarning vänder han sig om och slår mig i magen. På riktigt! Inte med mening uppenbarligen, och inte särskilt hårt heller. Men ändå. Jag blev så förvånad att jag började fnissa något skitfult pubbeungefniss. Typ: hihiiiihhehehewaaaahahahiihiiihhhiii!! Pinigt.
Kineskillen bad tusen gånger om ursäkt, busschaffören såg livrädd ut och jag fnissade. Det var ett scenario man inte är med om varje dag, I tell you.
Resten av bussresan hem satt jag och funderade på hur det hade gått om jag varit någon slags kampsportsmänniska. Om jag hade slängt upp killen i taket då, eller brutit av hans arm med ett enda slag. Som ren reflex alltså. Men det får vi aldrig reda på.
1 kommentar:
haha du är ju fan förjävla söt !
Skicka en kommentar