Jag cyklar runt i Kalmar, allt som oftast i motvind och undrar om det någonsin kommer att bli någon ordentlig sommar. Jag ska ju spendera mestadelen av sommarlovet här och vet inte riktigt vad jag har att vänta. Går det att åka till stranden? Finns det någon glassbåt? Kommer det någonsin att sluta blåsa kallt? Vi får väl se. Jag betvivlar dock att denna sommaren kommer bli lika fin som förra. För det var nämligen Den Bästa Sommaren. Ja. Och den började såhär:
Jag kom hem från mitt första besök i Newcastle, fantastiskt trött på ständiga flygplatsfarväl och att gå genom säkerhetskontrollen med gråten i halsen. Så sedan slutade vi med sådant trams. Men först hände lite andra saker, bland annat så dammade jag av mina floristkunskaper och svängde ihop en brudbukett till en av Rebeckas arbetskamrater, lekte med Kiwi (2010 blev hennes sista sommar) och spelade Sveriges sämsta biljard med Sveriges bästa tjejer.
En dag beställde Christian en biljett till Sverige, utan att ha några större planer om framtiden men han var tvungen för vi är så himla dåliga på att gå och längta. Jag satte en lapp på väggen som talade om exakt när han skulle ligga bredvid mig i sängen och sen gick jag runt i solen och försökte fördriva tiden tills den tjugonde maj skulle komma, och tillslut rullade Helsingborgståget in på stationen och livet förändrades igen, KABANG.
För ett år sedan i förrgår fyllde min lilla mormor Brita nittio år (i förrgår fyllde hon nittioett) så vi firade henne med ett grandiost släktkalas under tallarna i Åhus. Sen blev det slutet av maj och vi mötte upp Line påväg mot Hässleholm för att gå på Siesta. Där frös vi så vi dog i några dygn och tittade på feta spelningar (Röyksopp!!) och drack lite öl och det var en fin femte Siestafestival för mig. Nu blir det inga fler.
Och sen blev det sommar, en sommar full av kärlek så stor att den knappt fick plats i mig. Den finns fortfarande kvar, lika stor men i lite annan form. Renare kanske, jag vet inte. Det jag vet är att life as I knew it i maj tjugohundratio är borta för alltid, men vad gör väl det när man har det bästa med alltihop bredvid sig i sängen fortfarande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar