en lyckans dag.

Idag kom våren till Kalmar och bebisen till Viktoria och Daniel. Det är dagar som denna då den lilla smygrojalisten inom mig kryper fram och jag tar på mig conversen istället för vinterkängorna och tänker att nu går vi mot ljusare tider, finns det liv finns det hopp and so on.

Häller lite extra grädde i kötttfärssåsen och kisar mot solen.

john&yoko.

"I miss you, John. 27 years later, I still wish I could turn back the clock to the Summer of 1980. I remember everything - sharing our morning coffee, walking in the park together on a beautiful day, and seeing your hand stretched to mine - holding it, reassuring me that I shouldn't worry about anything because our life was good.

I had no idea that life was about to teach me the toughest lesson of all. I learned the intense pain of loosing a loved one suddenly, without warning, and without having the time for a final hug and the chance to say "I love you", for the last time. The pain and shock of that sudden loss is with me every moment of every day. When I touched John's side of our bed on the night of December 8th, 1980, I realized that it was still warm. That moment has haunted me for the past 27 years - and will stay with me forever"

- Yoko Ono, December 8, 2007.

Kanske det vackraste jag läst i år. Börjar försöka förbereda mig på att vara ensam i ett halvår från och med efter nyår.
Går sådär. Ska inte säga att jag är lika ledsen som Yoko, men ändå.

Man är ju blå liksom.

ALLA BORDE HA EN JIM ELLER PAM

KOMPISKÄRLEK

Jag har en fin kompis. Hon heter Line. Hon är: snygg, smart, rolig, knäpp i huvudet och norsk (ibland). Hon bor i Oslo, och nuförtiden driver hon ett företag som heter Tard. De tillverkar finfina tygpåsar med "litt tard trykk" på, till exempel den här som jag fick i brevlådan idag.

Hur fin? Ett Fight Club-citat på norska, för er som inte fattar.

Så! Ni som känner att ni vill ha en praktisk och snygg väska att bära era pinaler i, ni borde ni gå in här och bli lyckliga. Och här har ni en bild från en kväll när vi var på Babel i april förra året. Fin-Line!

FINT!

Hinner inte titta nu eftersom att jag ska upp tidigt och åka till Nybro för att intervjua en brandman i morgon, men nu vet jag i alla fall vad jag ska göra i morgon eftermiddag.

POSTSECRET GÖR EN GLAD

:*

ELECTRIC WHISP

Fyfan vad det är värt att ha en elvisp till hands när man ska göra vispgrädde. Det går sjukt långsamt och man blir plågsamt medveten om hur dålig armstyrka man har (om man nu har det alltså) annars. Ja. Och här har ni två fina bilder.

Det var allt jag hade att säga idag, tacktack.

FÖRSTA FEBRUARI

Bra saker just nu:

1. att leka i radiostudion, planera program och faktiskt få producera journalistik själv, inte bara läsa om hur man gör det.

2. att cykla till skolan på barmark i morse, nästan hela vägen utan ishalka och brutna lårbenshalsar.

3. att längta till nästnästa helg när jag åker och hälsar på Skåne igen. Saknar mamma.

4. den här låten. Och den här också.

5. fräkniga armar och mjuka läppar och sticksigt skägg bredvid mig i soffan.

LJUDSPÅR

JATACK

ELVA VISUELLA BESKRIVNINGAR OM HUR VI SPENDERADE HELGEN HEMMA:

Träffade norskan på stan (som för övrigt uppmanas att göra sig redo för makeovern som komma skall, spännande!) över en tradiontionsenlig HoB-lunch. Det bästa med Kristianstad, right there.

På fredagskvällen frälste vi folket med vår närvaro och pepparkakor (trots att det egentligen är alldeles för tidigt, julnazisten i mig ville skjuta sig själv i huvudet), hade brudmys på Söder och orkade (naturligtvis) inte ställa oss i kö till Banken. Däremot fick vi gratis konversation och pannkaka av vänligt sinnade kristna människor och pepparkakorna bjöds all världens väg.

Det hela avslutades med en promenad bland ankor och höstlöv, jag i min kvarglömda mössa som jag ofta tänkt på i Kalmarblåsten. Sandra och Markus anslöt och vi tillverkade en pizza som ungefär innehöll hela världen och tittade på Tarantino resten av kvällen. Sen blev det söndag och vi åkte "hem" igen. Lite konfunderad, lite ledsen men mest glad och tacksam över allt det där man inte riktigt kan sätta ord på (just nu i alla fall).
C'est tout!

Ps. Jag ska aldrig bli rubriksättare. Ds.

HIM LJUVA HIM

Idag är det den trettonde oktober. Idag har jag bott i Kalmar exakt femtiotre dagar och knappt lämnat stan sen jag kom. Livet efter Kristianstad har hittills varit späckat av febrilt pluggande, finfester, knytning av nya vänskapsband, acklimatisering till vuxenvärlden och väldigt, väldigt mycket öl och Disneyfilmer. Det har med andra ord varit helt underbart. Och fullt upp. Så fullt upp att Livet före Kalmar hamnat nånstans i minnets periferi, utan att jag riktigt märkt det. De kommande fyra dagarna ska jag därför stanna maskinen lite, hoppa tillbaka i tiden (trots att jag vet att tiden inte stått stilla där hemma egentligen) och hälsa på där. I Livet före Kalmar, hos människorna före Kalmar.

Jag ska hem till Skåne.

SKA BA VISA

Som en sann bloggare fotar jag såklart allt jag köper och visar upp till publikens stora välbehag (eh). Pottkastrullen har jag redan lyckats pajja litegrann genom att bränna fast popcorn i botten, och böckerna (som tillsammans har kostat femton kronor) ska jag som sagt läsa på jullovet, medans jag äter knäck helst. Sen köpte jag en visp också, efter att ha vält omkull en lampa som stod på golvet och gick i tusen bitar. Vispen blev räddningen. Nu kan jag aldrig mer gå dit.

FREDAGSMIDDAG

Korma med couscous, samosas och onion baghis stod på menyn i helgen. Tips till alla som inte kan laga mat: bli ihop med min kille. Alternativt en annan halv/helbritt med stor erfarenhet av indisk mat (det vill säga de flesta). Jag dog så gott det var.

DAGENS POSTSECRET:

Så. Gå och utöva era demokratiska rättigheter nu med er.
Själv ska jag träna och eventuellt baka kanelbullar.
Ärtor ut.

SÖNDAGSSAKER

Det är tjugo dagar tills jag flyttar idag. Ville bara säga det. Nu drar vi snart och kollar på Inception, det blir fint. Och här har ni bästa Postsecret-hemligheten för den här söndagen. Hej hopp.

SAKER MAN BLIR GLAD AV:

- när man svarar i telefonen och det är ens pojkväns norska mamma i andra änden.
- handla frukt och grönt av söta kinestanten på torget istället för i hemska stormarknader.
- northern soul.
- när katten som bor på ålderdomshemmet kommer och hälsar på inne på avdelningen man jobbar.
- att logga in på sin nya dator med hjälp av webbkameran eller med ens fingeravtryck.
- när töntiga filmrepliker används i vardagen (som "Love love love love love!" ur Bruce Almighty)
- havregrynsgröt med äppelmos till frukost.
- att vakna med ett par fräkniga armar virade runt sig, precis så som när man somnade.

VAD JAG PYSSLAT MED SEN SIST:

Firat min lilla mormor på hennes 90-års dag tillsammans med hela tjocka släkten, söta kusinbarn och massor av mat. Fint!


När vi kom blev det kvällspromenad i fina färger. Också fint!


I måndags rände vi runt på stan för att försöka hitta jobb åt Christian, gick hyfsat faktiskt. Nu håller vi tummarna (eller kryssar fingrarna, beroende på vilket språk vi pratar)!


Jag ville veta hur mina kinder ser ut när jag blåser så det låter som någon fiser jättehögt på Christians mage (jag är sjukt mogen, ja), så jag tvingade Sandra att ta ett kort. Kom fram till att det ser ganska kul ut, kanske till och med lite snuskigt om man har sådan fantasi. Anyhooo.


Hängde på Barbacka en stund och kollade på en fotoutställning folk från Ljud och bild-skolan hade, Sandra hade varit modell på två bilder och var snygg som få. Sen hämtade vi allehanda festivalprylar hemma hos mamma (sovsäck, liggunderlag och våtservetter), för att vara redo inför imorgon. Siesta baby! Pepp.

IF SHE MAKES YOU A PANCAKE IN THE SHAPE OF A SHARK