Träffade norskan på stan (som för övrigt uppmanas att göra sig redo för makeovern som komma skall, spännande!) över en tradiontionsenlig HoB-lunch. Det bästa med Kristianstad, right there.
På fredagskvällen frälste vi folket med vår närvaro och pepparkakor (trots att det egentligen är alldeles för tidigt, julnazisten i mig ville skjuta sig själv i huvudet), hade brudmys på Söder och orkade (naturligtvis) inte ställa oss i kö till Banken. Däremot fick vi gratis konversation och pannkaka av vänligt sinnade kristna människor och pepparkakorna bjöds all världens väg.
Det hela avslutades med en promenad bland ankor och höstlöv, jag i min kvarglömda mössa som jag ofta tänkt på i Kalmarblåsten. Sandra och Markus anslöt och vi tillverkade en pizza som ungefär innehöll hela världen och tittade på Tarantino resten av kvällen. Sen blev det söndag och vi åkte "hem" igen. Lite konfunderad, lite ledsen men mest glad och tacksam över allt det där man inte riktigt kan sätta ord på (just nu i alla fall).C'est tout!
Ps. Jag ska aldrig bli rubriksättare. Ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar