SEPTEMBER!

Okaaaj, då kör vi månad två dårå! Börjar med att vår lilla fivesome splittras upp lite och vi lämnar varandra vind för våg för att åka och testa livet på landet på olika håll ett tag. Zandra åker till en hästgård i Noosa, Jenny och Jessica till nåt ställe där dom hade får som åt apelsinskal (kanske är helt normalt, jag vet inte så mycket om får?) och jag och Lisa tar tåget till Mount Tamborine där vi tillslut hamnar på en grönsaksfarm på 500 meters höjd hos Geoff och Bev Buckley.

Där rensar vi lite ogräs och plockar lite sockerärtor och sånt dära några timmar varje morgon, sen äter vi extremt god, hemlagad vegetarisk mat, sover i världens mjukaste sängar och tittar på Simpsons med Brian, en 28-åring irländare som skulle stanna på gården i tre månader för att få sitt andra års-visum. När han fick reda på att jag hade en ipodladdare höll han på att dö lite av lycka, "Oh thank God, I've had to listening to this fucking radioshit for a month!".


Efter två veckor på Mount Tamborine känns civilisationen i Brisbane som ett ganska aktuellt alternativ, så vi åker tillbaka och går på vattenmelonsfest hos Fabian, en tysk kille vi bodde med innan vi åkte. Han vill helst skära upp vattenmelonen (som dom hade fyllt med vodka, naturligtvis) typ klockan sju, det händer som tur är inte förren några timmar senare, och jag hamnar i ett ganska underhållande samtal med en australiensare om personligheter och förhållanden och livet i allmänhet. Kul kväll! Sen stuffar vi runt på invigningskvällen av Brisbane Festival (lite flashigare än Kristianstaddagarna, I must say) och hittar äntligen lite kängurus på Stradbroke Island (hur lång tid ska det behöva ta när man är i Australien egentligen? Tja, en månad, tydligen). Lisas pojkvän Peter kommer ner och hälsar på i några veckor, vi åker till Lone Pine och hittar ännu fler kängurus och koalor och andra roligheter, och en dag vaknar vi och tror att tror att det är judgement day allra minst. Det visar sig att det är någon slags duststorm som alla locals var helt till sig i trosorna över. "This hasn't happened for over 30 years!!", nähä, men vi ville kanske sola? Pfft.


Efter en ganska katastrofal (för min del iallafall, fyfan) sista kväll i Brisbane, är vi äntligen samlade allihopa igen. Tar en Greyhoundbuss upp till Harvey Bay och åker därifrån vidare till Fraser Island, världens största sand-ö, sug på den! Extremt fint, jag gick runt och hade lite Pippi Långstrump i Söderhavet-känsla mest hela tiden. Vi och tre engelsmän (och kvinnor) kör runt i en fyrhjulsdriven jeep, badar i sjöarna på ön (havet var tydligen fullt av hajar, själv såg jag inte en jävla haj på hela resan, vafan liksom?) och myser runt lägereldar på stranden om kvällarna, sweet!


Veckan innan vi åker till Fraser får jag ett litet uttråkat moment och bokar tid på Wild at Heart Tattoos i Brisbane, och den 30:e smäller jag dit min lilla svala! Så sjukt nöjd och knappt ledsen alls att jag inte får bada på två veckor. Blev exakt som jag ville ha den och en rätt härlig början på en halvsleeve på höger överarm, jatack. Nu behöver jag bara råna en pensionär eller nåt för att finansiera resten. Hrmf.


Sen har vi ytterligare några dagar tillsammans i Brisbane innan Lisafisa åker till Nya Zeeland för att jobba, och vi andra fortsätter ner längs med östkusten för kommande äventyr, men hinner iallafall fira den gamla tantans 22-årsdag med pizza, öl och ett litet strippklubbsbesök, hipphurra! Ja, och ungefär det där var september, y'all!

KNOW WHA'AH'MEAN? OH, REEEALLY? FANCY SEEIN' YOU HEEH!

Spotify har äntligen lyckats. De har skapat en reklam som inte irriterar mig till bristningsgränsen, det är ett stort ögonblick det här, hörrni! Inte för att det är en särskilt bra eller rolig eller speciell reklam på något sätt överhuvudtaget, men jag blir alldeles glad när jag hör den ändå. Det är den med den engelska killen undrar om du visste att du kan lyssna på Spotify "wherever you go?", och han låter precis som jag gör när jag mobbar Christian och tror att jag pratar snobbengelska, men i själva verket låter jag tydligen som en arbetslös London-bo. Ja, enligt honom då. Vad vet väl han, jäkla halvbritt!

Annars har jag jobbat idag (fick ett sånt där härligt telefonsamtal fem i åtta i morse igen, att vara schemalös är ingen walk in the park, I tell you), sen handlat presenter så det stod härliga till, och ett grönt nagellack som hette "dollar green" (katching!), sen goffat egenbakade kanelbullar och kollat på Svenska Hollywoodfruar som jag tragiskt nog råkat upptäcka och bli beroende av, och detta cirka sju år efter alla andra dessutom, attans! Men på onsdag kommer i alla fall norskan hem till stan, då blir det party och fikor och Malmötrips så det sprutar ur öronen, ja jävlar!

Och sen har dom satt upp en gigantisk bebis på Stora Torg också. Ja, sen var det inget mer.

I'M SOFTLY EXHALING - YOU GIVE ME RELEASE

Ikväll lyssnar jag på Ane Brun som är alldeles fantastisk, lyssna lite på henne så ska ni se att det känns alldeles sådär fint inuti. Hon är norsk också, bara en sån sak! Idag kom sommaren en hel timme närmare, och jag bokade flyg till Newcastle om fjorton dagar. Ibland känns allting så himla bra, vet ni. Totalt oförtjänt, men det gör kanske inget. Förresten är det kanske min karma som håller på att hämta sig lite, vad vet väl jag?

OLIVEJUICE!

Aj, vad jag saknar honom. Och nu är han i Shanghai och kan inte ens läsa min blogg (jag är banned i Kina, fett!), men skitsamma. Mindre än tio dagar nu, ååh! Godnatt kompisar.

AUGUSTI!

Hejhej. Klockan är kvart över tolv och i brist på trötthet (när FAN ska mitt jetlag släppa, detta är inte okej?) sitter jag och pillar med alla miljoners bilder från resan. Är färdig med augusti nu, det tycker jag vi firar med en liten sammanfattning av våra första, stapplande steg som backpackers på andra sidan jorden, ja ja! Typ såhär var det:


Den sjunde augusti träffas vi alla fem på Arlanda, efter att jag, Lisa och Jenny hittat varandra på Sturup och lämnat våra seperationsångestfyllda (min, iallafall) mammor, krängt på oss våra tjugo kilos-ryggsäckar och klarat av första etappen på vår nästan 24 timmar långa resa till Sydney. Mellanlandar i Bangkok och lyckas tappa bort oss ganska rejält (vi var vid rätt gate men på fel våning, woopsiedoopsie! Jäkla ologiska flygplats), hittar tillslut rätt och tre X-men filmer senare (fråga mig inte) är vi helt plötsligt framme!


Första hostelet vi bor på är ett flashigt YHA som Work&Travel fixar gratis åt oss i några dagar, göttkött. Precis bredvid (bokstavligt talat) ligger Sydneys mest populära backpackerklubb, Scubar! Score tänker vi, går ut och blir askalas på strawberrybeer och gratis drinkar som Lisa vinner i nån slags tävling (krabbrace?). Ja, och på den vägen är det, typ.


Vi stannar i Sydney i ungefär en vecka första omgången (tror jag kom tillbaka dit fyra gånger under hela resan, underbara stad!), ser alla turisiga saker på samma dag, flyttar till Kings Cross och stannar i ungefär tre timmar innan mina kära reskamrater tycker att folk röker på för mycket (vi kom tillbaka dit också några månader senare, då hade dom minsann inga problem med det längre, jag undrar jag vad som hände? Hehe), och går ut och klubbar några kvällar med allehanda pojkar från hostelet, kuljul!


Sen tycker vi att det var lite väl kallt nere i Sydney (typ tjugo grader i och för sig, men hallå, jag hade väl ändå köpt 30+ solskyddsfaktor av en anledning?) så vi flyger upp längs östkusten till Airlie Beach för att åka på en tre dagars segling och snorkeltur till Whitsundaysöarna. Sjukt fint! Snorklar runt Barriärrevet och cruisar runt till olika öar, Lisa och jag blir lite kära i flintiskaptenen på båten och alla blir mer eller mindre sjösjuka utom jag (winner!). Stannar i Airlie Beach i några dagar efter det, ligger på stranden och super ner oss litegrann, varför inte liksom? Jo men precis.


Därifrån ska vi ta oss till Brisbane för att söka jobb och sådär tänkte vi (gick jättebra, verkligen), nattbuss låter som en bra idé men hoppsan hejsan, vi råkar nästan dö. Eller ja, kanske inte riktigt, men vi hade kunnat! Vaknar mitt i natten av att bussen skakar, väskor och folk flyger runt och jag tänker typ: "Oj, nu dör jag. I Australien. Hoppas nån ringer mamma.". Men det gjorde jag inte och efter lite omplåstring och byte av bussar är vi tillslut framme i Brisbane. Checkar in på äckligaste hostelet någonsin (Bunk i Fortitude Valley) och träffar en partypepp engelsman som drar med oss ut på dumheter. Vi upptäcker goon (billigt, äckligt lådvin) och våra liv skulle aldrig mer blir detsamma, och ja, någonstans där tar augusti slut! Snart kommer september, stay tuned lovers! Godnatt.

IT COULD BE WRONG COULD BE WRONG THIS IS OUT OF CONTROL

Hallå eller. Idag vaknade jag av att bemanningen ringde och sa hej Maria, kan du jobba om typ fem minuter? Så då gjorde jag det. Nu myser jag hemma hos pappa och lyssnar på The Resistance (åh Matthew Bellamy, ska vi gifta oss?). Jaha, nej, annars vet jag inte. Pics från i fredags kanske? Okejrå:

Först åkte vi buss med en Baltazar-pizza, så ofräscha är vi, hejhej.

Sen hittade vi hem till Jenny som fyllde 21 i veckan och var lika snygg som vanligt.

Holger, Sandra och ja, jävligt mycket ränder. Typ.

Sen sjöng folk Singstar. Tom, eh... gillar Singstar. Kan man säga.

Sen såg jag kanske lite väl ettrig ut på posefoton, men det gör inget för dom andra två är ju fina. Ja.

Jenny, Sophie och annan trevlig människa, kanske Jenny hon med? Jag är dålig.

Eh.

Sen blev allt lite snurrigt, vi åkte vi in till stan med fylletaxi-Johan (känns det motiverat att kalla honom det när man bara åkt fylletaxi med honom en gång, kanske?), hängde på Hessle och skrattade åt folk som hade slagge utanför MQ. Hej Kristianstad, gud vad jag har saknat dig!

SVERIGE ÄR INTE SÅ HEMSKT ÄNDÅ VA:

Så här såg det ut utanför fönstret när jag vaknade i morse. Sen åkte jag och jobbade, det var en bra dag idag.