fredag 30 april 2010

OKTOBER!

Har ont i magen och är allmänt icke-Valborgs-pepp, så tror jag dissar skiten, lyssnar på Winnerbäck (ååhh 16-års nostalgi eller vadå?) och sammanfattar vår tredje månad där nere i underlandet (down under, fattar ni? Höhö.) istället, känns mycket mer motiverat. Det var ju trots allt en alldeles fantastisk, omtumlande, vacker, jobbig, avgörande och galen månad, den bästa på hela resan tror jag. Jo, men kolla själva:


Efter att vi spenderat lite för mycket tid i Brisbane utan att få jobb så lämnar vi stället en gång för alla (eller nej förresten, jag och Christian åkte fan dit en gång till sen! Haha, jävla stad) och tar tåget några mil söderut, för att upptäcka östkusten mellan Brisbane och Sydney ett tag. Första stoppet blir Surfer's Paradise, säkert turistigaste stället i hela Australien, väldigt intensivt men sjukt underhållande! Stannar i tre nätter och gör det man ska göra i Surfer's; festar och ligger på stranden (och ja, man kanske surfar också, om man nu sysslar med sånt?). Här träffar vi Christian på hostelet vi bor på och han blir snabbt vår nya bästa travelbuddy, vi åker tillsammans vidare ner till Byron Bay (världens bästa hippiestad, fyfan vad jag älskade Byron) där vi bor på sköna Greenland resort mitt i djungeln (typ) med en massa israeliter och brasilianare. Christian omfamnar sitt hippie-jag och skaffar dreads (som höll i hela två veckor, score!) och vi andra får Alicia Keys-flätor, vi cruisar runt på trasiga lånecyklar och livet är precis sådär som man önskar att det alltid var. Åh.


En bit utanför Byron Bay ligger Nimbin, en pytteliten stad (enligt Wikipedia bodde där 352 personer 2006, och arbetslösheten var 18,1%, woopsie!) som är känt som Australiens hippiecenter, ett kultur och konst-community som bildades efter Aquariusfestivalen 1973 (anteckna här nu hörrni, nu när jag faktiskt researchar lite åt er!). Ja, sen säljs det av logiska skäl ganska mycket hasch där också. When in Rome tänker vi, hyr en liten ljusblå Toyota och kör dit. Går på ett knasigt museum, köper thaibyxor och lite haschkakor, tjoho! Samma kväll tar vi med oss lite folk från hostelet (bland andra Jorge of the Jungle, härlig karl), sitter på stranden och tittar på fetaste månuppgången och ett åskväder vid horisonten, helt fantastiskt. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva det för att göra det rättvisa, tror knappt det går. Det var helt galet i alla fall.


Vi stannar i Byron i ungefär en vecka och jag älskar varenda minut. Klättrar upp till fyren som representerar Australiens fastlands östligaste punkt, dansar på borden på Cheeky Monkeys (det var meningen, de hade inget dansgolv. Bara så ni inte får för er något.) och är allmänt lyckliga över situationen vi befinner oss i för tillfället. Livet kunde vara ganska mycket sämre och Sverige har aldrig känts så avlägset. Helvete, vad jag saknar det.


Vi lämnar sorgligt nog en pank Christian i Byron (men oroa er inte, det slutar lyckligt) och fortsätter söderut. Stannar ett par dagar i Coff's Harbour, och ytterligare några i Port Macquarie, två ganska ointressanta småstäder på vägen ner mot Sydney. Letar efter en mytomspunnen banan-grej i Coff's (är fortfarande inte helt klar över vad exakt det var för något) och tycker synd om skadade koalor på ett koalasjukhus i Port Macquarie. Får nästan jobb i Port, men det skiter sig i sista stund och vi tänker att nej, nu jävlar åker vi till Sydney och tjänar lite pengar! Bra plan. Välbehövligt, om inte annat.


Så. Efter cirka en halv dag i Sydney fixar faktiskt Work & Travel (fittorna som fixade resan åt oss. Jävla muppar.) ett jobb åt mig och Jenny. Ett väldigt random, och i ärlighetens namn inte särskilt spännande jobb i en bildelsfabrik en bra bit utanför stan, men vi har inte riktigt ekonomi till att vara fjolliga så vi skruvar och borrar och limmar lite bildelar i tre veckor, för att kunna göra precis allt vi sett fram emot att göra på Nya Zeeland sen. Värt. Jag går upp klockan fem varje morgon och lever för kvällarna på Kanga House (hostelet i Kings Cross, en av få fasta punkter under resan) tillsammans med Christian (som nu kommit ner till Sydney och fått jobb han också), Julie, Inka, Lihy och alla andra fina människor som jag bildar en liten multinationell familj tillsammans med. Vi lagar mat, spelar kort, dricker alldeles för mycket goon, utforskar Sydney och lär känna varandra lite bättre varje dag. Så fruktansvärt fina allihopa, dör lite så mycket jag saknar dom. Saknar Sydney. Saknar resandet. Usch nej, nu lägger vi ner det här, oktober tar ändå slut typ här. Hej.

(Förresten så har jag snott några bilder från Christians kamera, typ dom flesta som jag är med på. Bah så ni vet.)

Inga kommentarer: