Ikväll rökte jag lite gräs för första gången på ett ganska bra tag. Det hände inte så mycket men det var ändå fint, en regnig balkong och Neil Young i bakgrunden. Jag vet inte, när jag var yngre räckte det med ett par bloss för ett rus som varade en evighet. Det var asnice.
Innan jag cyklade hem hade vi pratat om olika tortyrmetoder och när min kedja hoppade av tvåhundra meter hemifrån vågade jag inte stanna och sätta fast den igen. Alla är ju potentiella våldtäktsmän liksom. Fast egentligen är jag inte rädd för sånt. I somras var jag rädd för att jag hade hört att det fanns folk i Kalmar som satte upp osynliga linor över cykelvägarna som folk cyklade in i och skadade sig asmycket på. Det har jag kommit över nu.
Ofta undrar jag vad det ska bli av mig egentligen. Hur ska någon som är mer intresserad av sina kluvna hårtoppar än krisen i Grekland någonsin kunna bli något vettigt?
