I DE OLYCKLIGASTE KAPITLEN

Den börjar blekna nu, den här sommaren. Saker omkring mig börjar falla samman, det ena efter det andra, och det regnar både vatten från himlen och hemska besked via telefon. Det skaver i mig. Vi har fortfarande en månads sommarlov kvar innan höstterminen, men det känns som om den lika gärna skulle kunna börja i morgon. Jag känner mig trött. Sommaren tog fram sin största nål och stack hål på mig. Luften är slut.

Men att höra Håkan Hellström sjunga sin kanske finaste låt någonsin, rakt ut i en regnig sommarnatt, det hjälper lite.

Vad är det som lovar de unga, som får de gamla att tro att de kan överleva?

DÄR SER MAN

Till hösten ska jag få lära mig allt om att hata män riktigt ordentligt. Så trevligt för mig! Får dessutom studera vid Ekonomihögskolan, bara en sådan sak liksom. Muy bien.

MITT NYA ÖGA

Jag har ett nytt kameraobjektiv! Det heter Tamron 18-200/3,5-6,3 XR Di II (om någon vill veta) och var en väldigt spontan men uppskattad present från Christian, då jag under hela tågluffen whinat över hur autofokusen aldrig någonsin ville fungera på mitt gamla. Så då köpte han ett nytt till mig, finisen! Här är några bilder jag hunnit ta. Tycker nog att det ser lite si och så ut hittills, men jag håller fortfarande på att vänja mig samtidigt som jag försöker lära mig att fota mer manuellt av någon anledning. Men fint ändå! Vi ska vara vänner för alltid.

:*

GÖR:

Tittar på Six Feet Under, räknar myggbett, jobbar, klipper Europafilm, äter popcorn till middag, ser förälskade par överallt och saknar fräkniga armar runt mig om nätterna.
Fast han kommer hem i morgon. Det är nog tur det, jag har nämligen börjat prata med mig själv.
Koko.