MY STYLE IS THE BOM-DIDDI-BOM DI-DANG DI-DANG DIGGI-DIGGI

Alltså, jag hade en grej i huvudet innan idag som jag tänkte skriva ett skitsmart inlägg om här. Men det försvann lika fort som... Äsch, jag är så dålig på liknelser. Ni fattar. Det försvann.

Så istället blir det ett tråkigt detta-har-jag-gjort-idag-inlägg. Ha!

Idag vaknade jag klockan sex och funderade bara i cirka en halv minut på att ringa och sjukanmäla mig. Framsteg. Sen åkte jag till jobbet (alltid när jag sitter på bussen på morgnarna har jag Ebba Gröns Vad ska du bli på hjärnan, "gå upp gå till jobbet jobba jobba äta lunch, samma sak händer imorgon, jobba åka trick hem och sätta sig och glo, det är inget liv det är slaveriiiii!" Det är lite tragiskt.) och lekte med mina tanter. Jag har kommit fram till att jag kommer att sakna de när jag slutar. Hulda och Anna-Lisa och Ina och Karin och Arne och Kalle. Hoppas jag blir lika söt när jag blir gammal (fast utan demens helst).

Efter jobbet åkte jag hem till Rebecka och satt utanför hennes hus en stund i väntan på att Sandra skulle dyka upp. Det var varmt och gött.

Såhär ser det ut på Rebeckas gård. Gult är fint.

Vi tittade på tv och snackade skit och gjorde en smaskig köttfärspaj till middag. Sen traskade jag hem över Långebro och det var också varmt och gött. Nu saknar jag Robin och lyssnar på Teddybears.

Hejdå!

PUT MY CD'S BACK IN ORDER

När man har en mamma som typ aldrig är hemma nu för tiden, får man ta smällen och ansvaret att fixa grejer på egen hand. Typ mat, tvätt och disk. Så de senaste två dagarna har jag och Sandra lekt housewifes som aldrig förr. Igår gjorde vi värsta tacosen, och idag har vi tvättat och jag har diskat och plockat upp lite här (tyvärr ser här ändå ut som fan, men det skiter jag i för jag är arg). Allt gick fläckfritt, förutom att vi fick altzheimers och glömde sista tvätten i torkskåpet, så tanten efter oss ringde på porttelefonen och gnällde lite. SORRY SORRY DET VAR ABSOLUT INTE MENINGEN sa jag inte. Men något liknande. Så kan det gå.

Nu tycker jag vi kollar på lite snygga tyskar som Yvan har hittat:






(bilder: Facehunter)

OCH SÅ EN SÅN HÄR OCKSÅ VA:

DAGENS KLÄDSEL: Blå-vit randig tröja och beiga (stava?) shorts.
DAGENS SMINK: Inget, lite mascara kanske.
DAGENS FRISYR: En lilla My-knut och en hjärt-klämma i luggen.
DAGENS HÄNDELSE: Såg sista avsnittet av ANTM, säsong 10. Tjockisen vann.
DAGENS VILL HA: Mamma ifred.
DAGENS SJUKA: Illamående. Har varit det i två veckor eller nåt. Jag är nog gravid.
DAGENS SAKNAD: Robin.
DAGENS SKADA: Jag känner mig hyfsat hel och ren.
DAGENS STÖRIGASTE: Att inte få ha mamma ifred.
DAGENS DROG: Laakso - High Drama.
DAGENS ÅTERSEENDE: Dom som kom tillbaka från semestern (som jag inte ens känner)?
DAGENS ROLIGASTE: Framkallade bilderna till mina student-tackkort och satt och pysslade med det. Var kanske inte så värst roligt när jag tänker efter. Anyways.
DAGENS TRÅKIGASTE: Jobbet var rätt segt idag.
DAGENS FINASTE: Åh, kommer inte på nåt. Det har varit en väldigt medioker dag. Usch.
DAGENS KRAM: Fick ingen.
DAGENS PUSS: Fick ingen.
DAGENS FAVORIT: Johannas sexhistorier på fikarasten.
DAGENS SNYGGASTE: Den randiga tröjan (har återupptäckt den lite).
DAGENS KÖP: Studentbilderna.
DAGENS GODIS: Inget godis idag, krängde för tre veckor igår.
DAGENS HUMÖR: Tjock och ensam. Hehe, fint det.

HEJ HUMOR

Okej. Men hur ska man då få hem dom? Liksom?

EN VANLIG DAG PÅ HEMMET

Klockan är ungefär halv två och vi har precis slagit oss ner för att dricka eftermiddags kaffe. För en gångs skull sitter Ina uppe och är pigg och ganska pratglad. Jag sitter bredvid henne och småpratar om lite allt möjligt. I andra soffan sitter Magna, en ganska bastant dam, som i vanlig ordning har somnat ifrån sitt kaffe.

Jag: Magna? Är du vaken?
Inget svar.
Jag: Nehä, nej hon ser ju rätt trött ut...
Ina: Ja, det är klart. Det hade väl jag också varit om jag hade varit sådär TJUCK!
Magna: (slår upp ögonen) Vaa..?

Jag skrattade tills jag gick hem.

-

Du förstör ju bara. Förstår du inte det?

I celebrate myself, and I sing myself

Namn: Maria.
Hårfärg: Ehh. Ganska oidentifierbart just nu, men det ska bli typ ljusbrun-rödaktigt. Hoppas jag.
Ögonfärg: Blå.
Längd: 1.73.
Familj: Mamma, pappa, Rebecka och Sandra.
Intressen: Musik, foto, film, fest.
Gör: Sommarjobbar på Charlottesborgshemmet. Städar och lagar mat och klappar gamlingar ungefär. Fint det.
Tatuering: Jodå. Min lilla katt.
Piercing: Verkligen inte.
Äter: Inte så mycket för tillfället. Mår illa av allt typ. Blä.
Dricker: Te, mest hela tiden.
Favoritaffär: Topshop
Kan prata: Ja, oftast.
Sånt som gör mig glad: Fin musik, fnittriga vänner och mjuka händer.
Sånt som gör mig ledsen: Oärlighet.
Kroppsdel jag gillar: Nyckelben. Det är en fin kroppsdel. Och ryggar!
Kroppsdel jag inte gillar: Tånaglar är lite creepy.
Favorit plagg: Mjuka koftor och söta klänningar.
Favorit färg: Svart är snyggt.
Om du vill göra mig glad: Lova mig att allt kommer bli bra igen.
Jag är rädd för: Mörker
Önskar jag kunde: Spela cello. Eller trummor. Eller vad som helst.

like a rainbow round my heart

Jag såg Daniel Lemma, och kom fram till att ibland kan till och med gospel vara lite lökigt.
Men If I used to love you är en fin låt.

Hej.

lord knows, it would be the first time

Såg filmen This is England för ett tag sen. Underbar, se den. I slutet av filmen spelas den här fantastiska covern av The Smiths-klassikern Please please please let me get what I want. Den är seriöst bättre än orginalet, vilket faktiskt tar emot lite att påstå (Morrissey är en av mina tre husgudar). Och i det tillståndet jag befinner mig i just nu är den typ den enda anledningen till att jag inte går och lägger mig kvart i nio bara för att slippa alla jävla tankar och bilder som aldrig försvinner ut huvudet.

Har repeatat hela kvällen och tänker fortsätta tills jag somnar. Gör det du också.

Nej nej nej nej nej.

Hur ska jag någonsin kunna glömma?
Hur ska jag någonsin kunna sluta gråta?
Hur ska jag någonsin kunna se dig på samma sätt igen?