Eller ja. Lite kuriosa kanske:
- Jag har en slags sjuklig fobi mot en speciell typ av bestick (!). Sådana som typ alla familjer har, med spetsig kant och en liten plupp där längst ut på spetsen. Jag klarar inte av att äta med sådana. Har ingen aning om varför. Alla andra bestick går bra.
- På min högra häl har det under våren bildads en liten böld, antagligen på grund av alla skoskav jag haft. Den är alldeles hård. Ingen blåsa eller så. Robin är rädd för den, jag tycker den är nästan lika charmig som underlig.
- Varje gång jag ska skriva ordet ”efter” på datorn blir det fel. Hur sakta jag än skriver det. Det blir alltid ”efetr”. Och ”efetrsom” och ”efetrrätt”.
- När jag och min allra finaste vän Emelie träffas (vilket vi typ aldrig gör längre, men ibland) slutar det med att vi bakar något osammanhängande utan recept, samtidigt som vi sakta men säkert övergår till att prata med amerikansk dialekt. Utan att vi märker det själva.
- Jag har en gubbe i World of Warcraft. Hon heter Britt och har klarat till level fem.
- Ordet ”trampdyna” är ett av det vackraste jag vet. ”Stjälk” är också en favorit.
- Jag har alltid (eller, alltid och alltid. Sen jag blev medveten om saker typ) undrat hur det känns att snorta kokain. Det ser ju så sjukt gött ut. Alltså, jag är inte knarkliberal eller så. Men jag har alltid undrat.
- När jag och Robin var på väg upp till Emmaboda med festivalbussen i somras träffade vi en full malmöit som tyckte att vi var jättelika varandra. När han såg oss pussas sa han: ”Öhh, ää ente nui suskon?”
- Jag prenumererade på tidningen Bamse under hela min barndom, och till skillnad från normala barn, som gillade Lille Skutt och Katten Jansson, var min favoritkaraktär Elaka Vargen. Jag tyckte han var bäst och häftigast. Han var bara lite missförstådd. Det fattade jag. Jag var en smart unge.
- Jag måste vika in hörnorna på busskortsfickorna. Måste måste måste.
